På 40-talet visste man fortfarande någonting om långtidsförvaring av mat. Potatis ska lagras frostfritt, men luftigt och inte för ljust, samt inte för långt bort från köket. Inlagda konserver får bara förvaras i källaren om den är torr. D v s en jordkällare är inte lämplig för sylt, saft och gurkburkar. Rotsaker och frukt måste man kolla hela tiden att de inte blir dåliga och de måste ha egna skåp. Det bästa är att bygga dem så att man kan ställa in uttagbara tomatlådor där. Om man odlar själv behöver man en 30 - 50 stycken. I februari använder man dem till att förgro potatis. I juni kan man plocka bär direkt i lådorna (korttidsförvaring) och tomater och plommon håller sig ett tag i dem också. Men de är viktigast att ha för att hålla ordning i källaren på sina morötter, kålrabis, rödbetor, svartrötter och äpplen. Potatis ska beströs med en kemisk produkt, som man på den tiden ansåg vara ogiftig, för att undvika skrumplighet. Den produkten är säkert förbjuden numera. Men märket Karan är rosa markerat av en tidigare läsare.
Och f ö ska man vara ordentlig även när det gäller förvaring av alla möjliga andra pryttlar. Sen står det att det är viktigt med ljus, för att man ska se om grönsakerna håller sig. Och så kan man dra fuktighet ur källaren med hjälp av salt eller kalk.
tisdag 28 december 2010
måndag 27 december 2010
Om skafferiet
Skafferiet är mycket viktigt och ska ligga mot norr och ha bra ventilation. I annat fall får man på sommaren hänga en fuktig handduk över fönstret för att få ner temperaturen. Mycket praktiskt är det att ha ett skåp med nätdörrar och utdragbara lådor av stengods, där man kan förvara mat svalt och flugfritt. Man behöver även ett isskåp eller helst ett elektriskt kylskåp (tips från tidigt 40-tal). Kylskåp lönar sig även om man måste köpa det på kredit, säger författaren. Tänk att bli oberoende av isförsäljaren! Sedan följer en massa tips om hur man använder och rengör kylskåp.
Andra kylmöjligheter: Linda in mat i fuktiga dukar. Mjölk kan även täckas med en duk som doppats i vatten och sprit. När spriten avdunstar utvecklas kyla. Kött, korv och fisk ska förvaras under nätlock, för beluftningens skull. Celluloid är ännu bättre. Smör ska förvaras i keramikkärl och glas med vatten emellan kärlen. Öl och vin kyls bäst med Rieselring, vad nu detta kan vara, men den tidigare ägaren till kokboken har markerat ordet med rosalila krita, så det är nog viktigt. Annars kan man kyla flaskorna i fuktig halm eller genom att lägga fuktiga dukar över och ställa dem på dragig ort. Termoskannor är också bra för mindre mängder vätska. Det är mycket praktiskt att kyla mjölkprodukter, köttsoppa mm genom att ställa ner skålen i ett större vattenfyllt kärl och sedan täcka med en duk som hänger ner i vattnet. Ost ska inlindas i cellofan. Bröd ska förvaras i brödburk av stengods (med beluftning). Om det finns möss i huset får man hänga upp brödet på en bräda som hänger ner från tunna metalltrådar från taket. Kakor ska förvarar under tunt vävda dukar.
I stan brukar många husmödrar avstå från att bunkra stora mängder mat. Det är kanske bra när det gäller mat som inte håller sig, men det är onödigt att springa och köpa kolonialvaror varje dag. Huvudsaken att de lagras i lämpliga kärl av glas och liknande. Tvål ska man inte ha i skafferiet p g a lukten.
På landet är situationen annorlunda. Här är skafferiet mycket större. Man måste ha tre skåp som täcks med tunt vävt tyg eller utrustas med flugnät. I ett skåp förvaras burkar med konserverade grönsaker, sylt osv. I ett skåp förvaras ris, havregryn osv. I det tredje skåpet har man mat, som är på gång, öppnade syltburkar, smör, olja, ägg osv. I taket hänger man upp en ram med krokar, där skinka och korv ska hänga utom räckhåll för skadedjur, inklusive hundar. På landet ska man gärna ha ett träskåp där bröden ställs i luftiga fack för att inte mögla. Sedan behövs en mjöllåda med flera fack för olika mjölsorter och ett lock som skjuter ut över kanten för att inget damm ska kunna tränga in. Salt förvarar man i en stor lerkruka. Och så behövs en liten låda för snören, vaxrester, saxar, papper mm. Isskåp är ovanliga på landet, eftersom man sällan kommer åt att köpa is. Då är det elektriska kylskåpet räddaren i nöden. Dessutom behövs det ett bord i skafferiet, som avställningsyta, och dessutom ett skåp för alla köksmaskiner och redskap. Fönstret ska täckas med ett galler av tunt vävt tyg. Glöm inte att ha en flugsmälla i skafferiet. Mat som har blivit dålig ska inte ligga där heller och inte heller stora mängder potatis och rotsaker, surkål och rengöringsmedel, för de påverkar matens kvalitet. Om man spiller vatten eller mjölk ska man genast torka upp det innan det bildas bakterier i fukten.
Andra kylmöjligheter: Linda in mat i fuktiga dukar. Mjölk kan även täckas med en duk som doppats i vatten och sprit. När spriten avdunstar utvecklas kyla. Kött, korv och fisk ska förvaras under nätlock, för beluftningens skull. Celluloid är ännu bättre. Smör ska förvaras i keramikkärl och glas med vatten emellan kärlen. Öl och vin kyls bäst med Rieselring, vad nu detta kan vara, men den tidigare ägaren till kokboken har markerat ordet med rosalila krita, så det är nog viktigt. Annars kan man kyla flaskorna i fuktig halm eller genom att lägga fuktiga dukar över och ställa dem på dragig ort. Termoskannor är också bra för mindre mängder vätska. Det är mycket praktiskt att kyla mjölkprodukter, köttsoppa mm genom att ställa ner skålen i ett större vattenfyllt kärl och sedan täcka med en duk som hänger ner i vattnet. Ost ska inlindas i cellofan. Bröd ska förvaras i brödburk av stengods (med beluftning). Om det finns möss i huset får man hänga upp brödet på en bräda som hänger ner från tunna metalltrådar från taket. Kakor ska förvarar under tunt vävda dukar.
I stan brukar många husmödrar avstå från att bunkra stora mängder mat. Det är kanske bra när det gäller mat som inte håller sig, men det är onödigt att springa och köpa kolonialvaror varje dag. Huvudsaken att de lagras i lämpliga kärl av glas och liknande. Tvål ska man inte ha i skafferiet p g a lukten.
På landet är situationen annorlunda. Här är skafferiet mycket större. Man måste ha tre skåp som täcks med tunt vävt tyg eller utrustas med flugnät. I ett skåp förvaras burkar med konserverade grönsaker, sylt osv. I ett skåp förvaras ris, havregryn osv. I det tredje skåpet har man mat, som är på gång, öppnade syltburkar, smör, olja, ägg osv. I taket hänger man upp en ram med krokar, där skinka och korv ska hänga utom räckhåll för skadedjur, inklusive hundar. På landet ska man gärna ha ett träskåp där bröden ställs i luftiga fack för att inte mögla. Sedan behövs en mjöllåda med flera fack för olika mjölsorter och ett lock som skjuter ut över kanten för att inget damm ska kunna tränga in. Salt förvarar man i en stor lerkruka. Och så behövs en liten låda för snören, vaxrester, saxar, papper mm. Isskåp är ovanliga på landet, eftersom man sällan kommer åt att köpa is. Då är det elektriska kylskåpet räddaren i nöden. Dessutom behövs det ett bord i skafferiet, som avställningsyta, och dessutom ett skåp för alla köksmaskiner och redskap. Fönstret ska täckas med ett galler av tunt vävt tyg. Glöm inte att ha en flugsmälla i skafferiet. Mat som har blivit dålig ska inte ligga där heller och inte heller stora mängder potatis och rotsaker, surkål och rengöringsmedel, för de påverkar matens kvalitet. Om man spiller vatten eller mjölk ska man genast torka upp det innan det bildas bakterier i fukten.
onsdag 22 december 2010
Om redskap
Jag hoppar över flera sidor allmän rådgivning om att man ska sköta sina redskap osv. Den första intressanta prylen är en sillrensare. Den skulle jag behöva! Det står en skål salt sill i vatten i kylskåpet och väntar på att bli urtagen och halshuggen. Nästa intressanta pryl är en tredelad kastrull, som man alltså kan laga tre olika rätter i, var för sig. Sen presenteras en slags kastrull med lock som kan användas för bakning på spisen (?). Och så presenteras faktiskt också elektriska köksmaskiner av olika slag. Så det fann sådan 1940, även om knappast någon hade råd med dem.
tisdag 21 december 2010
Om surrogat
Tips från förr-i-tiden-tyskland:
Den dyra mandeln kan ersättas med pumpakärnor.
Bittermandelsmaken kan uppnås genom att man kokar ett persikoblad i mjölk.
Istället för madeira kan ta ett halvt glas rödvin (eller vin man gjort själv på bär), 1 kaffesked honung och några droppar god rom.
Kapris kan man ersätta med omogna blomkrassefrön, som beredes enligt recept.
Den dyra salladsoljan kan ersättas med potatismjöl som rörs ut i vatten!
Nässlor istället för spenat.
Citronmeliss får koka med i maten istället för citron.
Om man inte har syrad grädde går det lika bra med kärnmjölk. Eller också kan man tillsätta matlagningsvin (?).
Parmesan kan ersättas med torr emmentaler.
Om man inte har pepparrot kan man ta rättika och peppra den.
Den dyra mandeln kan ersättas med pumpakärnor.
Bittermandelsmaken kan uppnås genom att man kokar ett persikoblad i mjölk.
Istället för madeira kan ta ett halvt glas rödvin (eller vin man gjort själv på bär), 1 kaffesked honung och några droppar god rom.
Kapris kan man ersätta med omogna blomkrassefrön, som beredes enligt recept.
Den dyra salladsoljan kan ersättas med potatismjöl som rörs ut i vatten!
Nässlor istället för spenat.
Citronmeliss får koka med i maten istället för citron.
Om man inte har syrad grädde går det lika bra med kärnmjölk. Eller också kan man tillsätta matlagningsvin (?).
Parmesan kan ersättas med torr emmentaler.
Om man inte har pepparrot kan man ta rättika och peppra den.
söndag 19 december 2010
Traditionell julmat
I fredags blev grisfötterna färdiga efter en natts smaksättning i saltlag. Jo, det var en knorr med också. Läste att man kan griljera knorrar och servera dem på ett traditionellt julbord, men vet någon hur många knorrar man behöver för att det ska löna sig? Jag hade bara en svans och två grisfötter, som jag kombinerade två recept för, både smaksatta i lag och sedan nedlagda i kokspadet, d v s aladåb. Nu får de ligga ett par dagar till i frysen för att vara riktigt aptitliga till jul.
Samtidigt gjorde jag i ordning revbenen i ugnen. Det är inte direkt mycket kött på benen, men huvudsaken man har lite välkryddat att gnaga på.
Jo, en läcker lax- och göspaté gjorde jag också. Om man kallar den fiskpudding, kan den räknas som traditionell husmanskost. Nu blev den lite mer raffinerad (à la Vår kokbok) med ett rosa lager laxpaté, lite rökt lax, ett grönt lager göspaté med spenat och gräslök, lite mera rökt lax och till sist ett sista lager rosa laxpaté. Ska gå bra att frysa och tina över natt, står det i kokboken. Vi får väl hoppas att det stämmer.
På torsdagen blev den förresten citronkola gjord på vit sirap. Det fungerade lika bra som mörk sirap. Tyvärr finns det bara mörk här. Den vita köpte jag i Sverige, med tanke på att göra moderna lyxiga tårtor, men det har visst inte blivit någon tårta på ett helt halvår.
Samtidigt gjorde jag i ordning revbenen i ugnen. Det är inte direkt mycket kött på benen, men huvudsaken man har lite välkryddat att gnaga på.
Jo, en läcker lax- och göspaté gjorde jag också. Om man kallar den fiskpudding, kan den räknas som traditionell husmanskost. Nu blev den lite mer raffinerad (à la Vår kokbok) med ett rosa lager laxpaté, lite rökt lax, ett grönt lager göspaté med spenat och gräslök, lite mera rökt lax och till sist ett sista lager rosa laxpaté. Ska gå bra att frysa och tina över natt, står det i kokboken. Vi får väl hoppas att det stämmer.
På torsdagen blev den förresten citronkola gjord på vit sirap. Det fungerade lika bra som mörk sirap. Tyvärr finns det bara mörk här. Den vita köpte jag i Sverige, med tanke på att göra moderna lyxiga tårtor, men det har visst inte blivit någon tårta på ett helt halvår.
torsdag 16 december 2010
Vintermatsedel för en torsdag
Frukost:
Bröd, smör, ost, kaviar
Grahamsgröt
Mjölk - äpple
Lunch eller kvällsmål:
Bröd, smör, mesost
Stekt strömming, potatis, kålsallad
Mjölk, nyponte
Middag:
Kroppkakor, tunn grädde
Aprikoskräm, mjölk
Enligt skolkokboken från 1949.
Bröd, smör, ost, kaviar
Grahamsgröt
Mjölk - äpple
Lunch eller kvällsmål:
Bröd, smör, mesost
Stekt strömming, potatis, kålsallad
Mjölk, nyponte
Middag:
Kroppkakor, tunn grädde
Aprikoskräm, mjölk
Enligt skolkokboken från 1949.
onsdag 15 december 2010
Prinsessornas gräddkola
Jag har nog aldrig kokat kola förut. För många, många år sen kokade jag ibland knäck. Nu funderar jag dock på vad skillnaden på knäck och kola är. Recepten är ju väldigt lika. Det finns f ö mängder av olika kolarecept på internet, och jag funderar på om jag inte skulle testa några riktigt originella varianter också.
Upprinnelsen till kolafunderingarna var att de sålde ovanliga kolasorter i strut på svenska församlingens basar. Det fanns hjortronkola och lakritskola och allt möjligt. En liten strut kostade 7 Euro. Är inte det litet häftigt? Och är det omöjligt att få ihop en strut kola själv, kanske?
Slutligen blev det prinsessornas gräddkola, som har fått en stjärna i kanten.
5 dl tjock grädde
2, 5 dl socker
1, 5 dl fin sirap (vad är fin och vad är ful?)
1 dl skållad, torkad, grovt skuren mandel
Allt utom mandeln fick koka tills det gick att göra kulprovet. Kolan smakar som knäck. Vad är skillnaden egentligen? Formen? Prinsessornas kokbok föreslår f ö att man tillverkar sina knäckformar själv. Det går lätt att vecka dem sedan man övat sig ett par gånger, säger författaren. Men eftersom det var kola hällde jag upp smeten på smort papper i en form och skar sedan ut bitar och vecklade in dem i smörgåspapper.
Upprinnelsen till kolafunderingarna var att de sålde ovanliga kolasorter i strut på svenska församlingens basar. Det fanns hjortronkola och lakritskola och allt möjligt. En liten strut kostade 7 Euro. Är inte det litet häftigt? Och är det omöjligt att få ihop en strut kola själv, kanske?
Slutligen blev det prinsessornas gräddkola, som har fått en stjärna i kanten.
5 dl tjock grädde
2, 5 dl socker
1, 5 dl fin sirap (vad är fin och vad är ful?)
1 dl skållad, torkad, grovt skuren mandel
Allt utom mandeln fick koka tills det gick att göra kulprovet. Kolan smakar som knäck. Vad är skillnaden egentligen? Formen? Prinsessornas kokbok föreslår f ö att man tillverkar sina knäckformar själv. Det går lätt att vecka dem sedan man övat sig ett par gånger, säger författaren. Men eftersom det var kola hällde jag upp smeten på smort papper i en form och skar sedan ut bitar och vecklade in dem i smörgåspapper.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)