Jo, det var så att när vi var på en vinmässa för ett tag sen (och det var förstås inte vinet ovanför vi testade, affischen är ju bara en skämtaffisch), så åt vi en flammkuchen och fick även se på hur den gjordes. Då såg jag att de hade en hög (troligen fabrikstillverkade) jättetunna degplattor som de bredde över rätt mycket syrad-grädde-kräm (av någon sort) och sen bara strödde hackad lök och fläsk över.
Då bestämde jag mig för att försöka göra lika tunna degplattor, och vad skulle kunna vara mera lämpligt än
strudeldeg? Den här satsen på 300 g mjöl räckte till 4 nästan plåtstora (min pizzasten är litet mindre än en plåt) bottnar. Jag kavlade ut dem nästan lövtunt och staplade dem med bakplåtspapper emellan medan pizzastenen hettades upp till max. Mer än 4 ska man nog inte stapla på det sättet, för även med bakplåtspapper kladdar de ihop litet.
Den här gången testade jag både med förfräst och rå lök och det var ingen skillnad. Skinktärningarna var också råa, annars brukar jag ofta steka bacontärningar i förväg. Men så här går det ju snabbare och är lika bra.
Jag blandade 2 dl gräddfil och 2 dl crème fraîche och smakade av med muskot, salt och peppar. Till den fjärde omgången räckte inte krämen, så jag klickade bara på grekisk yoghurt och det gick precis lika bra, faktiskt.
Innan jag bredde ut krämen penslade jag kanterna med olivolja, men det gjorde de inte på vinmässan. De hade förstås en pizzaugn där, men jag är ändå rätt så nöjd. Bättre går det nog inte hemma.
Det blev några olika varianter. Standard är ju bara skinktärningar och lök, och så kan man strö över gräslök eller färsk lök efteråt. En annan variant är med extra riven ost eller med litet skivad svamp. På bilden litet tidigare grillad grön sparris som jag lade på mot slutet, så att den värmdes upp igen. Här var det drygt 60 g skinka och 1/2 liten lök per flammkuchen, men man kan nog minska ner skinkan något.
Restauranger kan erbjuda en massa olika varianter om de är specialiserade, t ex med lax, purjo, riven potatis, äpple och vad vet jag...
Man kan tjäna rätt mycket på att sälja flammkuchen, för nästan ingen gräddar dem hemma, och ingredienserna är så billiga (affärstips till den som har en pizzaugn). T ex tar de 8 euro på Pfälzer Weinstube, vilken jag tycker är rätt häftigt.
Flammkuchen ska serveras på en träplatta, för den svalnar snabbt på porslin. Sen tar man var sin bit och därefter beställer man en ny gemensam flammkuchen.
Det lurigaste är faktiskt att få flammkuchen ut ur och in i ugnen om man bara har en plåt till pizzastenen. Jag brukar lägga bakplåtspappret med bottnen på en skärbräda, lägga på fyllningen, och dra flammkuchen från brädan över till plåten, som inte har kanter. Det går förstås lättats när man har en ugn med vagn, så att man slipper pilla långt inne i den heta ugnen.
