Focaccia med tomater och mozzarella

Focaccia var något nytt för mig, men det är helt enkelt en vetedeg med olivolja och rosmarin, där man droppar över mera olivolja och trycker ner t ex tomater och mozzarella efter första jäsningen, och strör över flingsalt och mera rosmarin. Recept ungefär som i Vår Kokbok, men med mindre jäst och så gjorde jag två runda kakor istället för en långpannekaka.

Äpplekaka från Dalsland

Landskapsrätt, god och lättgjord, recept från Ica, med toscasmet ovanpå äpplena.

Karelsk äpplekaka med mandelmassa

 

Smarrig smak, även om jag är osäker på om det verkligen är ett östeuropeiskt recept (det ska t o m ha rötter från Ural).

Mördeg:

100 g smör

75 ml socker

3 dl mjöl

1 ägg

Gör mördegen som vanligt och låt den vila. Jag förgräddade den även i 175°.

Smula över mandelmassa och bred ut sura äppleskivor över botten. Häll över en blandninga av:

2 dl gräddfil

200 g färskost / kesella / kvarg

1,5 dl socker

2 ägg

1 dl grädde

1 tsk vaniljsocker

Grädda den 40 minuter eller så och känn med provsticka om den är färdig.

Kulinariskt från Salzburg

Egentligen åkte vi till Salzburg för Festspiele, men det betyder ju inte att vi inte gjorde annat.
Här på bloggen ska jag koncentrera mig på det kulinariska och vi fick faktiskt en del nya matintryck.

Bilderna är från Franziskischlössel som ligger högst uppe på Kapuzinerberg och även denna gång lyckades vi gå onödiga omvägar på skogsstigar i 30° värme. Tips: lättaste vägen är den smala bilvägen (där det knappt kör någon) Stefan-Zweig-Weg, som svänger av till vänster precis före Mozartstatyn! Så nu vet vi det!

 

I alla fall belönades vi för vår ansträngning med en (denna gång) öppen restaurang och en trevlig trädgård med murar omkring (man fick litet känsla av Läckö slott här). Och den kompetenta servitrisen och hennes artige kock (som jag inte såg, men hörde en bit av en personalkonversation) dukade fram ovanligt innovativ mat för att vara Österrike.

 

En specialitet var olika pyttipannor och här beskådar en hungrig matgäst sin Blunzengröstel - blodpuddingspyttipanna med äpplen, potatis och blodkorv.

 

Jag valde en alpin kebab. Hmm, så där väldigt kebabigt var det inte. Det var en rågsurdegsbulle fylld med remouladaktig vitkålssallad, två skivor fläskstek och en väldig massa strimlad isbergssallad. Till detta klyftpotatis med ajvar. Jo, men det var rätt trevligt.

Vid ett annat tillfälle åt vi i Sternbräu och det är ett rätt säkert kort mitt inne i stan. Jag åt en väldigt god hemgjord bratwurst med surkål som den ska vara. När det började bli fullt där, kom ett gammalt par och satte sig vid vårt bord och gubben beställde direkt någon sorts lungmos med knödel, som faktiskt såg rätt god ut. Min egen gubbe råkade ut för tysk-österrikisk språkförbistring och beställde Kässpätzle av misstag, eftersom österrikare använder ordet nocken för litet allt möjligt. Nu vet jag förresten varför det heter Salzburger Nockerl. Man gör tre små skedade torn på tallriken, som föreställer Kapuzinerberg, Mönchsberg och Rainberg.

Men ett riktigt rätt så hemligt tips kan jag faktiskt också komma med. Sista måltiden i Salzburg åt vi i Alter Fuchs - på deras skuggiga och mysiga bakgård, dit nästan ingen hittar. Man kommer dit om man lämnar den turistiska gamla stan och går över floden förbi uppgången till Kapuzinerberg (man kommer bara dit genom en trång port, förbi diverse kyrkor och passionsstigen) och fortsätter längre och längre bort. Först till höger såg vi en restaurang som heter den unga räven, men vi fortsatte en bit till, tills vi kom till den gamla räven, där det satt folk och stekte på terrasserveringen. Men på skylten stod det att man inte skulle missa Salzburgs mysigaste bakgård, så då gick vi in och kikade - jättehärligt var det där under lönnarna. Billig och bra mat och dryck. Husmanskost, men välgjord. Deras Tafelspitz var i alla fall otroligt mör. Men som så ofta i Salzburg, maten är inte direkt innovativ, även om det var ett bra försök med Schnitzel Gordon Bleu. Jag vet inte om det var ett skrivfel, men den var fylld med fårost, paprika och svamp. Potatissalladen och gurksalladen till var bra.

Hjärtansfröjd från Småland

 

Mina två små smala äppleträd ger rekordbra skörd i år, men antingen är det maskar eller tvestjärtar i. Fast några få är perfekta. I alla fall har jag redan konserverat mos och äppleskivor. Samt bakat en massa äpplekakor. Nu var det dags för hjärtansfröjd, som redan Oskar Jakobsson dokumenterade i sin landskapsbok.

1/2 l brödtärningar, 1 cm, mörkt och ljust bröd blandat

1/2 l äppletärningar

smör till stekning, rikligt till brödet

1 krm salt

8 dl mjölk (3 tog jag)

6 ägg (3 tog jag)

4 - 5 msk socker (eller efter önskemål, jag tog 1 msk till äpplestekningen och sparade 1 msk att strö över mot slutet)

1tsk kanel

Stek bröd och äpplen var för sig och lägg i en smord form. Vispa ihop salt, mjölk, ägg och en del av sockret. Häll detta över bröd och äpplen och grädda i 200 - 225°. Strö över litet socker efter 20 minuter och känn med en sticka. Kakan ska enligt receptet inte vara för mörk, men å andra sidan är det med så mycket mjölk och ägg som i originalreceptet  nästan som en äggstanning. På min bild sticker de stekta tärningarna upp. Jag var f ö nöjd med att minska ner mängden ägg och mjölk. Det är ju äpplen jag har så mycket av.

Sås till currywurst

 

Gatuköksmat som är väldigt poppis i varje fall i norra Tyskland, och som finns på många riktiga restauranger också, även söderöver, är currywurst med pommes frites. Det finns väldigt många varianter på såsen, bl a baserad på ketchup, och den här med persikor i, som jag gjorde efter ett TV-kocksrecept. Nu är jag inte så väldigt förtjust i den varianten, så jag letade efter ett annat. Den här såsen är gjord utan ketchup och den kan mycket väl varieras i styrka och smak. Honungen kan bytas ut mot äpplemos, apelsinjuice, socker, vad vet jag. Huvudsaken är att det finns en del sött, en del surt och mycket tomat och curry i.

500 g passerade tomater

2 msk honung

3 msk vinäger

1,5 msk grönsaksbuljongspulver (jag råkade ha köpt köttbuljongspulver, så det fick också gå)

1 msk worcestersås (hade jag inte)

1 msk curry

1 tsk starkt paprikapulver (kallas rosenscharf på tyska)

2 stänk tabasco

Häll allt i en kastrull och låt puttra litet. Det är bara att smaka sig fram till det man tycker är gott. Vid serveringen pudrar man över mera curry, så där kan man få mera individuell styrka på smaken.

 

Ja, nu är ju frågan om vilken sort korv man tar. Det verkar vara väldigt olika, beroende på vem man frågar. Röd eller vit grillkorv, helt enkelt efter smak. Ska man servera den hel eller i bitar? Det är också en smaksak. Pommes frites brukar man äta till, här är det faktiskt klyftpotatis, pannstekt i mycket skirat smör.

 

Conditori Lundagårds äpplemarängtårta

 

Jag läste först om tårtan i "Biskopsgården bjuder in" och när jag sökte på nätet hittade jag ett annat recept på Sött och surt. Jag vill inte påstå att det är något originalrecept som jag har gjort som en kombination av båda recepten, men det är säkert inte så olikt. Gör en liten tårta, är mitt tips för det var jättejobbigt att flytta tårtan fram och tillbaka. Eller bränn av den med en flamma, så slipper du flyttandet.

Det behövs:

En mördegsbotten

Äpplemos ovanpå den

En tårtbotten ovanpå moset

Äpplemos med gelatin ovanpå tårtbotten (se nedan)

En tårtbotten till

Maräng överst (se nedan)

 

Förbered äppleskivor och blanda dem med citronsaft. Karamellisera ca 1 dl socker för 600 g äpplebitar, tillsätt litet vatten, koka kompott, passera. Eller ta färdigt äpplemos. Hacka ett par äpplen och koka bitarna ett par minuter i moset. Det är för att det ska få litet tuggmotstånd. Lägg 6 blad gelatin i blöt för 5 dl mos. När moset inte längre är kokhett, blanda ner gelatinet. Låt det svalna. Lägg det på tårtbotten. Spänn en ring omkring, lägg en botten till på och låt stelna i kylskåp minst 4 timmar eller över natt.

Vispa äggvitor stelt, 3 för en liten, 6 för en stor tårta. Tillsätt sedan 4 resp. 8 msk socker, som får strila ner medan du vispar ännu mer. Bred eller spritsa marängen över tårtan. Strö över litet socker och låt tårtan bli brun i ugnen i 200-225°. Se upp så den inte bränns vid. Det var nära ögat för mig. Eller bränn av med flamma.