Som jag skrev tidigare har jag gjort rosenkvittensaft genom att skiva frukterna och varva med socker tills detta smälte. Saften använde jag istället för citron och apelsin, samt socker i ett recept för citronmarängpaj som stod i Vår kokbok. Först tyckte jag inte att redningen med stärkelse band särskilt bra, sedan tog det en evig tid innan äggulorna ville tjockna, men när jag hade i smöret blev konsistensen perfekt. Det som sedan förstörde redningen var faktiskt att jag gjorde som i receptet och ställde in den med marängen i ugnen. Hela pajen blev för het. Här ska man nog faktiskt använda sig av en sån där flamberingsmanick istället. Men det har jag ingen. Till slut dekorerade jag med rosenkvittenskivor.
Det fanns kastanjer kvar och dem kokade jag mjuka på ca 20 minuter, mixade och blandade i litet sockervatten som jag kokat samtidigt, tills konsistensen var bra. Färgen var dock inte så bra, så jag blandade i 1 tsk kakao. Senare smaksatte jag den med litet rom. Sedan gjorde jag marängbottnar. En Mont-Blanc består av en marängbotten och på den en klick grädde, som man i idealfallet ringlar väldigt smala spritsade ormar runt. Jag funderade först på vitlökspressen och sen testade jag spritsmunstycken, och till slut tog jag ett inte jättefint munstycke för att få igenom krämen. Tysk grädde är tyvärr inte 40%-ig, så oftast måste man stabilisera den på något sätt, så istället gjorde jag en enkel vaniljpudding. Det här med att ringla runt om gav jag upp direkt och bestämde mig för att ringla över istället. ("Det ser ut som daggmaskbajs", sade sonen diplomatiskt.) Jag insåg att en klick grädde på toppen inte skulle göra någon större optisk skillnad, så nu blev mina Mont-Blanc-bakelser så här. Tja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar