I juli ska jag bjuda bayrare på österrikiska specialiteter, vilket kan vara nog så förmätet. Hur som helst lagade jag några teststrudlar idag. De två närmaste fick fyllning över hela ytan och de två bortre på ca hälften. De yttre penslade jag med smör och de två mindre med ägg. Med ägg glänser de mera och med smör blir de frasigare. Med 100% fyllning riskerar de nästan att spricka och med 50% är det något för mycket deg. Utseendemässigt röstade gubben min på den minst fyllda penslad med smör och smakmässigt på någon av de mest fyllda. Så det blir nog 2/3-fyllning samt pensling med smör nästa gång.
Ovan den mest fyllda med äggpensling. Receptet för alla strudlarna:
500 g köttfärs
500 g hackad lök
250 g surkål
2 pressade vitlöksklyftor
1 hackad röd paprika
en slatt Zigeunersauce färdigköpt (för grillat - med paprikasmak)
paprikapulver, kummin, salt, peppar
Stek köttfärs. Lägg i den i omgångar i en stor stekpanna. Ta upp den och stek löken på samma sätt. Den ska vara guldgul och ha hunnit gosa till sig. Tillsätt även paprikan och vitlöken. Blanda sedan ner köttfärsen igen och krydda på. Tillsätt sedan urkramad surkål efter smak (szegediner kallas gulasch och annat som man blandar med surkål). I princip har jag haft samma ingredienser i som i gulasch. Förutom öl då. Låt svalna.
Deg:
300 g mjöl
litet salt
125 g ganska hett vatten
1 uppvispat ägg
2 msk olja
Blanda ner vattnet i ägg och olja och häll detta över mjölet och saltet. Gör en deg. Arbeta den ordentligt, gärna 10 minuter. Strudelexperter bankar gärna degen i bakbordet. Dela den i fyra delar och lägg klumparna på ett oljat fat med en varm skål över (jag brukar hälla resten av det heta vattnet i degskålen för att värma upp den och låter den sedan droppa av). Låt degen vila en halvtimme.
Strö mjöl över en handduk. Det blir faktiskt mera lätthanterligt när man delar upp degen, för att inte tala om att man slipper böja strudeln för att få in den i ugnen. Kavla ut den så tunt det går på handduken och dra sedan ut den över knogarna. Jag brukar även dra i kanterna med fingrarna när den ligger ner. Gör detta utan klocka och ringar och håll koll på naglarna. Degen ska helst inte spricka, även om den ska vara lövtunn så att man kan läsa en tidning genom den. Men om den går sönder på något ställe är det inte hela världen. Man får laga det med en bit från kanten. För de något tjockare kanterna skär man bort. Pensla den lövtunna degen med smält smör. Strö över ströbröd. Fördela fyllningen över. Rulla ihop strudeln med hjälp av handduken. Lägg den på en plåt på bakplåtspapper och pensla den med ägg eller smält smör. Gör de övriga tre strudlarna på samma sätt och lägg dem bredvid. Grädda i 180°. Det fick räcka med 30 minuter, eftersom innehållet redan var genomstekt.
Här är det den strudeln som hade minst fyllning och var penslad med smör (mest av bottenskrapet, dvs det mjölkiga).
Jodå, det ska nog gå att lura i folk att mitt nyskapade recept är traditionellt österrikiskt. Det skiljer sig nog inte så jättemycket från diverse andra varianter. Så det ska jag laga till buffén i sommar (troligen som enda varma rätt p g a dåligt utrustat kök).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar