Rabarberpaj och Paris-Brest

 

Rabarbern växer inte direkt så det knakar i vår trädgård, men i år har den faktiskt varit värd att skörda av i mindre skala. Jag hade inte lust att göra något jättekomplicerat recept, men här kommer en efterrätt som jag funderade ut själv.

I botten är det en mördeg på 1 del socker, 2 delar smör och 3 mjöl. Jag tryckte ut den i formen, för eftersom det inte var något ägg med nu, så var den litet smulig. Pajskalet gräddades för sig. Smulorna ovanpå gräddade jag på bakplåtspapper. Själva pajen är alltså inte ugnsbakad. Bara botten och toppen. Inuti den något avsvalnade pajen finns först ett lager vaniljkräm, där litet vit choklad fick smälta i, medan den ännu var varm, men inte jättehet. Ovanpå är ett lager avsvalnad rabarberkompott. Högst upp ser man de separat gräddade smulorna på mjöl-smör-brunt socker (proportioner litet på en höft).

Paris-Brest har jag ju gjort en gång förut. Den här gången tänkte jag göra den med en lätt smörkräm. I en kokbok hittade jag nämligen ett helt annat recept på vaniljkräm, där jag i o f s inte vet hur konsistensen skulle bli med just de proportionerna, och där man blandar ner ägget och smöret i den fortfarande varma smeten. När man gör en smörkräm med vaniljpudding kan det nämligen annars hända att blandningen skär sig, så jag ville testa det här knepet. Men krämen verkade inte vilja bli tillräckligt fast (pudding på 2,5 dl mjölk och 125 g smör), vilket den i o f s kanske hade blivit om den hade fått stå tillräckligt länge i kylen, vem vet, så jag blandade ner den i 3 upplösta blad gelatin och då blev konsistensen jättebra. Ja, krokantmassa hade jag också i, dock något för litet för att få den optimala smaken, tror jag. Dessutom kan jag ju tillägga att ringarna/cykelhjulen var gräddade i förväg och djupfrysta. Jag värmde upp dem i 150° och det gick bra; delade dem, spritsade och lade på locket. F ö var vaniljpuddingen i båda fallen gjord på halvfabrikat, visserligen den bättre varianten med vaniljfrön, men ändå klart fuskigt.