Förra årets trendigaste höstdrink har nu nått fram till mig och jag har testat den, men var inte särskilt övertygad. Det är nämligen rött vin med varm choklad. Jag gjorde en femtedel av nedanstående recept.
3,5 dl mjölk
2,5 dl rödvin
1/2 grovhackad mörk choklad
Vispad grädde som garnering skippade jag helt.
Rödvinet jag tog var min alldeles precis färdigjästa Cuvée de Maison på diverse bärrester från skog och trädgård. Det smakade gott och torrt, men var fortfarande alldeles grumligt. Men jag tror inte att den här drycken är något jag gör om. Det var dock rätt så kul att testa. I eftermiddag ska vi dricka glögg i föreningen. Det blir nog godare.
Jag tycker att Lyckas med bakning är en jättebra blogg, men jag tycker kanske inte om bakmetoden för de här lussekatterna till 100%. Fast de blev ju goda. Så ingredienserna är bra. Men jag halverade jäst- och kardemummamängden, samt minskade ner saffransmängden ännu mer av sparsamhetsskäl. Det tog dock en evig tid att bli färdig eftersom de ställs in i kylskåpet ett tag (istället för första jäsningen) och då har man ändå utgått från rumstempererad degvätska. Tipset att lägga russinen i konjak över natt för att de inte skulle krypa ur bullarna var konstigt, tycker jag. För det var precis vad de gjorde, vilket de inte brukar. Jag fick trycka ner dem igen före och efter gräddningen. Annars var det förstås väldigt läckra russin. Om det är ett plus att blanda i en gnutta salt i äggen till pensling vet jag inte, men det kan ju hända. Jag penslade dem före gräddningen, trots allt, och efter gräddningen glaserade jag bullarna med sockervatten (1 del socker, 2 delar vatten, uppkokt och svalnat). Det blev mycket glansigt. Det är tips från en annan sida på bloggen. Tack för det!
Det som är ett jättebra tips är att rulla ut alla deglängderna först och därefter forma dem till ett S, för det gör dem faktiskt mera lätthanterliga. Sen blev det förstås inga saffranssemlor. Mina glöggdrickare vill nog hellre ha vanliga lussekatter. Förresten är det för jobbigt att transportera fyllda bakelser på tåget.
Jag fick ju för mig att köpa foie gras när jag såg det i en affär i Salzburg, men sen råkade det bli en slags gåsleverpastej som inte var stoppad. Den smakade faktiskt nästan precis som den här. Den serverade jag på uppskuret saffransbröd med syrad lök från det här receptet och saltbakad selleri gjord på det här sättet. Någonstans läste jag att om man saltbakar en hel selleri och sedan lägger undan den ett helt år, så krymper den och får en fantastisk smak och kan rivas över mat som tryffel. Men det hoppade jag över. Det är f ö även pumpakärnor på gåslevermackan. Hur som helst var det gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar