Jag har haft en påse gåsfond i frysen, som jag ville bli av med, och när jag kollade på ärtsoppsrecept förra veckan, såg jag det här receptet på sidan bredvid i Christer Lingströms bok Det nya svenska köket (från loppis). Det lustiga är att soppan kokas på torkade gröna ärter, vilket jag inte visste att det fanns i Sverige. Det gör det däremot här, så jag köpte en förpackning för att kunna testa den här soppan.
Receptet är kanske litet överraskande. Det står att man ska koka ärterna i saltat vatten och inte i hönsbuljongen som tillkommer senare. Det är inte heller några kryddor eller soppgrönsaker i själva ärtkoket. Sen ska man också hälla i sparrisburkens spad i soppan. Dessa punkter tycker jag låter något oproffsiga, fast jag gjorde som det stod ändå. Däremot är det väldigt smart med spenaten i, för den påverkar färgen på soppan mycket positivt. Jo, det är absolut en trevlig soppa, men nästa gång skulle jag inte ha i sparrisburksspadet, för jag tycker inte att den smaken behövde vara med. (Man får i o f s ha i färsk sparris, skriver mästerkocken, men i det fallet uppstår en oklarhet om spad i receptet, så jag utgår från att tanken är att man använder burksparris, vilket jag gjorde, eftersom det inte är sparrissäsong, och det finns ett tyskt tabu mot att använda sparris utanför säsongen, ja, förutom på burk då.)
3 dl torkade gröna ärter
1 tsk salt per liter vatten
100 g färsk eller djupfryst spenat (minst - ju mera, desto bättre färg)
2 msk smör
2 msk mjöl
1 l hönsbuljong (här gås-) plus sparrisburkens spad (vilket jag skulle skippa nästa gång!)
2 dl grädde
200 g kokt färsk sparris eller en sparrisknoppburk (fast man skulle kunna strunta i burksparrisen och/eller byta ut den mot något annat, som fina små djupfrysta ärter), samt ca 2 dl kokt höns eller kyckling, skuren i mindre bitar
Blötlägg ev. ärterna (i 3 timmar, står det), men om man har skalade ärter behövs det inte. Koka dem i nytt vatten med salt tills de blir mjuka. Tina den djupfrysta spenaten eller förväll den färska. Koka ev. kycklingbröst eller plocka rester av ett hönsskrov (det som har använts till att koka buljong på, kanske). Mixa spenat och ärter. Gör en redning på smör och mjöl. Häll på buljongen och ärtpurén och koka i 10 minuter. Fast jag hällde bara på buljongen och kokade den med redningen i 10 minuter och sen tillsatte jag ärtpurén och kokade 10 minuter till. Tillsätt grädden och koka 5 minuter till. Jag lät den koka litet längre utan lock, för jag tyckte att soppan var litet för tunn. Smaka av med salt och peppar. Dessutom kokar proffsen mjölredningar mycket längre än 10 minuter och jag hade tid att vara proffsig i går kväll. Lägg i kycklingbitarna och låt dem värmas upp. Lägg i sparrisen, skuren i mindre bitar precis före serveringen, så den inte kokar sönder. Egentligen skulle man kunna strunta i sparrisen också och ha i ett par fina små djupfrysta ärter istället. Med något mera spenat skulle också färgen bli ännu finare. Det är faktiskt lustigt att det är så många svenska stjärnkocksrecept som ger intrycket att vara skolköksrecept. Okej, boken är från 1987... Men jag kommer nog att göra om den här soppan, som är mycket tunnare och soppigare än tjocka gula ärtsoppor, visserligen något modificerad, men ändå. Det är inget fel på smaken (om man tar bort sparrisburksspadet i alla fall) precis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar