... heter ett häfte från Marabou, som kanske inte är så antikt som Prinsessornas kokbok, men som jag nyligen har plockat fram. I många år har det legat utan beaktning i receptsamlingen, men det finns faktiskt ett och annat intressant där också.
T ex receptet på festmuffins. Fast 12 - 20 stycken blir det verkligen inte om man använder dagens muffinsplåtar, så jag har multiplicerat ingredienserna med 1,5 för att det ska bli lagom till en plåt (12 stycken):
3 ägg vispas med 1,5 dl socker. 75 g smör smälts. 3 msk skorpmjöl blandas med 1,5 tsk bakpulver. Detta rörs ner i äggsmeten tillsammans med 150 g mald mandel. Muffinsen gräddas i 200 grader ca 12 minuter.
Hur det nu var hade jag fått för mig att glacera bakverken med amerikansk glasyr och då blev det 2 äggulor över. För att använda även dem, bestämde jag mig för att för en gång skull göra en vaniljkräm också.
Vaniljkräm:
Blanda 2 äggulor, 2 dl kaffegrädde, 1 msk strösocker och 2 tsk potatismjöl i en kastrull och sjud under vispning tills krämen tjocknar (får inte koka). Blanda i 3 tsk vaniljsocker efteråt. Jag blandade också i lite flagad mandel, så var den påsen slut, och så blev det nästan franzipankräm.
Det visade sig vara bra att ha lite vaniljkräm, för den första satsen muffins ville inte höja sig, så då fyllde jag groparna med krämen. Sen var det bara att göra en sats till (beställ-ningsjobb till en kyrklig fest) och hoppas på att dessa muffins skulle lyckas. Vilket de gjorde.
Båda satserna dekorerade jag sedan med amerikansk glasyr: 2,5 dl socker och 0,5 dl vatten fick koka ca 5 minuter. 2 äggvitor vispades hårt och sedan hälldes sockervattnet i under fortsatt vispning. De kanderade körsbären blev pricken över i:et. I själva verket blev det visst cup-cakes, fast det ordet inte användes på 70-talet när Marabou delade ut sina häften i skolorna. Som det noggrant förklaras: Muffins är små bakverk, engelska tebröd. Och sådana traditionella produkter får naturligtvis också vara med på denna retroblogg.
