Jag har länge tänkt tillaga grisfötter, men det har aldrig blivit av. Men så råkade jag ett program om restaurangen Au pied de Cochon, som ofta gick förbi när jag bodde nära Les Halles, men som jag inte visste var kult! Dessutom råkade det finnas hela grisfötter i affären när jag var där. Annars är de alltid delade i småbitar, men jag visste ju att det står i svenska recept att de ska delas på längden. I den franska restaurangen serveras de i o f s hela och griljerade. Jag vissste ju att jag någonstans hade sett att man helst ska spjälka upp grisfötter för att de ska hålla formen, men sedan hittade jag inte det och så följde jag helt enkelt receptet i Vår kokbok. Mer eller mindre. För i franska recept står det att man ska ha soppgrönsaker i kokvattnet, så då hade jag i det också. Fast det var synd att jag inte spjälkade fötterna, tror jag.
I Vår Kokbok fanns det tre varianter kan man väl säga. I den ena varianten ska man lägga grisfötterna över natt i en lag för att de ska få smak och då gjorde jag det. I den andra varianten gör man inte det, utan gör aladåb eller äter grisfötterna bara så (men ska de inte få smak då, frågade jag mig) och i den tredje varianten gör man det inte heller, utan pressar dem varma för att de ska vara lättare att griljera (samma fråga). Griljeringen på svenska är dubbelpanering med mjöl, ägg och ströbröd och stekning i panna. Griljeringen på franska är att bara strö över ströbröd och griljera i ugn, i alla fall enligt det recept som jag hittade.
Franska griljerade grisfötter serveras med béarnaisesås och pommes frites i Au pied de Cochons vanligaste variant. Rätten med en grisfot kostar 22 Euro. Grisfötterna jag köpte kostade 2,90 Euro per kilo och jag köpte 4 grisfötter, och jag har för mig att man får 2 grisfötter på ett kilo, så tänk vad jag sparade pengar häromkvällen! Dock åt vi klyftpotatis istället för pommes frites, men jag tänkte att det var en bra kompromiss för svenska griljerade grisfötter ska man visst äta med stekt potatis och rödbetor.
Det var då en halv grisfot som griljerades per person. Den andra hälften försökte jag göra som restaurangens andra grisfotsvariant, nämligen fylld med foie gras. Jag vet inte riktigt hur man fyller en grisfot om den är kokt hel. Här klickade jag i litet lever (konserv, d v s inte rå) där de största benen hade varit och lindade runt med bacon för att hålla den på plats. Rätten fick färg i ugnen. Dessutom skulle det vara svamp till.
Detta serverades vid ett tillfälle. Alltså jag tycker att det är rätt kul med grisfötter. Det är inte precis mycket att äta på utom något geléaktigt och huden. Det är som att sitta och pilla med kräftor. Och jag tycker att den där inläggningen från Vår kokbok var rätt så bra. Okej, det var inga speciella smaker i, men ändå.
På Top Chef gjorde en stjärnkock en gång en aperitifrätt med hackad grisfot och ostron, så jag tror nog att det anses vara häftigt med grisfötter.
Brasklapp: Gubben min tyckte inte om det här överhuvudtaget, men han åt upp foie gras, bacon, svamp, sås och potatis. Tja. Och sonen var inte där, vilket jag tror var lika bra.
Nästa gång ska vi äta aladåben med rödbetor. Vi får se hur det går. Två halva grisfötter har jag i frysen, samt fonden som fötterna var kokta i. Den är totalt gelerad. Jag ska använda den i en sylta.
Uppdaterat:
Grisfotssyltan gjorde jag så här:
Lägg plastfolie i en skål. Börja med att bottna med svålbitar. Pilla bort alla benbitar och lägg resten i skålen. Häll över spadet. Har det gelerat så är det bara att värma upp det. Ät med rödbetor och senap. Det här tyckte gubben min var ätbart, så det var ju bra!
