Häromdagen läste jag Mor gifter sig av Moa Martinsson, när jag insåg att jag inte visste så mycket om henne och gick in på internet för att ta reda på mer. Här finns ett radioprogram om henne, där hon raljerar över att svenskarna börjat äta pizza och annat utländskt. "Vi ska inte vara så herrskapsaktiga", säger hon om pizza-ätarna och anklagar bl a TV- och radiojournalisterna för att inte kunna laga till slarvsylta. Och vem kan det? Dessutom hade jag en hel hög pizzadegsklumpar i kylen, för jag hade planerat att testa att göra "den perfekta pizzan". Oj, vad herrskapsaktigt. Så dagen efter pizzabakningen drog jag in till stan (även i andra ärenden) och köpte den saknade ingrediensen till slarvsyltelagningen. Ja, slarvsylta fanns inte i någon av mina (delvis rätt så gamla) kokböcker, men på internet hittar man det mesta och där fick jag veta att slarvsylta, det gör man på våmmen och det är en klassiker i både det italienska (trippa) och engelska, samt franska (tripes) köket. I västra Tyskland kokar man komage i Trollinger rödvin. Och i Sverige gör man slarvsylta. Eller statarna gjorde det.
Tack och lov fanns det förberedd (rengjord och förkokt) komage i affären. På tyska forum varnas för den råa varianten. Den ska stinka bestialiskt.
Slarvsylta
1 oxmage (våmmen)
1 l svagdricka
salt
1 liten purjolök
10 kryddpepparkorn
1 bit ingefära
1/2 tekopp grädde
1 äggula
Våmmen skållas, tvättas och gnides med grovt salt. Den får därefter ligga 12 tim. i svagdricka och kokas sedan i saltat vatten (kort spad) med den ansade löken, pepparn och ingefäran tills den blir mjuk. Den upplägges i ett stenfat och får kallna i spadet, upptages, får avrinna, putsas från fett och mörkare bitar och skäres i fina tärningar. Spadet silas i en kastrull och avredes med den i grädden vispade äggulan. Tärningarna läggas i, omröras och upphettas utan att koka. Serveras med brynta rötter.
På bilden slarvsyltan i skålen och de ugnsbakade grönsakerna bredvid. Slarvsylta är dock mer som en stuvning, en frikassé än som en sylta. Dock är smaken något speciell. Kocklärlingen spottade helt enkelt ut första tuggan och vägrade att äta upp. Så ni är varnade. Ändå kryddade jag syltan väl...
Hälften av komagen sparade jag till ett italienskinspirerat recept med stark tomatsås, men vi har inte smakat av läckerheten än. På internet påstås det att komage smakar bäst när den värms upp igen och är särskilt lämplig för djupfrysning, så den här maträtten ligger i frysen och väntar på att piffas upp med parmesan och kryddor.
Här har vi nu den herrskapsaktiga maten, nämligen pizza. Enligt länken ska pizzadegen göras i mycket god tid och gärna kalljäsas i flera dagar. Sedan ska den bakas på sten.
Den blev också rätt så bra. Innan jag investerar i en pizzasten för 40 Euro, så testar jag med väl rengjorda platta stenar som förvärms. Och det fungerar helt okej. Problemet är att tyska ugnar inte går i upp i högre temperatur än 250 grader. Så hemgjord pizza kan nog inte bli riktigt perfekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar