fredag 7 september 2018

Här vare lutfisk i förtid!



Nu har jag läst in mig på lutfisk. Den svenska och norska lutfisken är inte saltad och måste läggas först i vatten, sedan i lut och sedan i vatten igen. Det tar tre veckor och luktar illa, så därför övertar numera fabrikerna jobbet. Därför finns det heller ingen torrfisk att köpa och det är komplicerat att fixa sig lutfisk när man bor utomlands.

Den portugisiska / sydländska lutfisken (ofta fiskad och tillredd av norrmän, som jag förstår det) är torkad och saltad och ska bara läggas i vatten i upp till ett par dygn. Vilken sort som lutfisken i Franken, Bayern är, den som de äter på långfredagen, vet jag inte. I alla fall tänkte jag nu testa den portugisiska lutfisken, för den går i alla fall att få tag på. Det finns tydligen hel lutfisk, lutfisk i bitar, samt rensad lutfisk (migas) i bitar. Den senare sorten behöver bara blötläggas ca 4 - 5 timmar och den luktar i varje fall inte i kylskåpet, så den tog jag. Jag bytte vatten flera gånger.

Sedan var planen att inte följa något portugisiskt recept utan hålla mig till den nordiska varianten med potatis, vit sås och ärter. I Norge serverar man ärtpuré och bacon till. I Frankrike brukar man f ö servera lutfisk blandad med potatismos, så jag tänkte att potatismos kunde passa bra också. Så här blev det:

Först gjorde jag en vit sås på smör och mjöl, hälften mjölk och hälften fiskbuljong, kryddad med schalottenlök, kryddpeppar och lagerblad, kokt och passerad och faktiskt smaksatt med vermouth (Nouilly Prat). Potatisen är uttagen med kuljärn och kokad 5 minuter i förskott. Resten av potatisen (i småbitar) fick koka 10 minuter. Den använde jag delvis till moset.

För att få litet smak på alltihop smörstekte jag slantar av morötter och palsternacka, potatskulor, bacon och varsin mjölvänd lutfisk för att testa. Den blev också bra. Restpotatisen fick koka litet, jag tillsatte djupfrysta ärter och lät dem koka litet, samt passerade moset.

Lutfisken fick på slutet koka fem minuter i såsen. Det blev väldigt bra. Inte för att det smakade riktigt som svensk lutfisk. Men å andra sidan är jag inte så förtjust i den. Lutfisk utan lut, det är bättre, tycker jag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar