lördag 24 juli 2010

Det är roligt att baka


... heter ett häfte från Marabou, som kanske inte är så antikt som Prinsessornas kokbok, men som jag nyligen har plockat fram. I många år har det legat utan beaktning i receptsamlingen, men det finns faktiskt ett och annat intressant där också.


T ex receptet på festmuffins. Fast 12 - 20 stycken blir det verkligen inte om man använder dagens muffinsplåtar, så jag har multiplicerat ingredienserna med 1,5 för att det ska bli lagom till en plåt (12 stycken):

3 ägg vispas med 1,5 dl socker. 75 g smör smälts. 3 msk skorpmjöl blandas med 1,5 tsk bakpulver. Detta rörs ner i äggsmeten tillsammans med 150 g mald mandel. Muffinsen gräddas i 200 grader ca 12 minuter. 

Hur det nu var hade jag fått för mig att glacera bakverken med amerikansk glasyr och då blev det 2 äggulor över. För att använda även dem, bestämde jag mig för att för en gång skull göra en vaniljkräm också. 

Vaniljkräm:
Blanda 2 äggulor, 2 dl kaffegrädde, 1 msk strösocker och 2 tsk potatismjöl i en kastrull och sjud under vispning tills krämen tjocknar (får inte koka). Blanda i 3 tsk vaniljsocker efteråt. Jag blandade också i lite flagad mandel, så var den påsen slut, och så blev det nästan franzipankräm.

Det visade sig vara bra att ha lite vaniljkräm, för den första satsen muffins ville inte höja sig, så då fyllde jag groparna med krämen. Sen var det bara att göra en sats till (beställ-ningsjobb till en kyrklig fest) och hoppas på att dessa muffins skulle lyckas. Vilket de gjorde.

Båda satserna dekorerade jag sedan med amerikansk glasyr: 2,5 dl socker och 0,5 dl vatten fick koka ca 5 minuter. 2 äggvitor vispades hårt och sedan hälldes sockervattnet i under fortsatt vispning. De kanderade körsbären blev pricken över i:et. I själva verket blev det visst cup-cakes, fast det ordet inte användes på 70-talet när Marabou delade ut sina häften i skolorna. Som det noggrant förklaras: Muffins är små bakverk, engelska tebröd. Och sådana traditionella produkter får naturligtvis också vara med på denna retroblogg.


fredag 23 juli 2010

Prinsessorna - ny blogg

Snart har den gamla bloggen varit i gång nästan ett år och jag tror att det finns en viss risk för upprepning, så jag tänker inte uppdatera den lika ofta i fortsättningen. Samtidigt har jag startat den här bloggen om traditionell husmanskost efter klassikern som modren överlämnade till mig med varm hand för ett tag sedan. Jag tycker att recepten där är fascinerande, men det finns också andra källor till gammaldags mat, som jag tänker använda mig av. I princip kommer den här bloggen bli en slags receptsamling, som kan hjälpa mig att återfinna åtminstone en kategori mat. Förhoppningsvis finns det även andra som kan ha glädje av den.

Klappgröt

[PC110004.jpg]



Prinsessornas kokbok årgång 1952 ignorerar tydligen detta klassiska recept. Jag hade ju kunnat koka en enkel mannagrynsgröt istället. Fast så enkelt var det visst inte att koka mannagryn förr. Den rekommenderade koktiden är 1,5 - 2 timmar eller helst 3 timmar i värmeskåp efter 10 minuter på spis. Trots flitigt letande på internet har jag inte hittat något uttryckligt svar på varför koktiden förr var så lång. Troligen beror den förkortade koktiden på att mannagryn numera är förkokta (ångkokta), precis som andra gryn. På 50-talet var säkert mannagryn gjorda av vete, precis som nu. Däremot rörde det sig på Linnés tid om frön från mannagräset, koktid okänd.

Klappgröt är en riktigt fin efterrätt. Koka 1 dl mannagryn i 5 dl vatten. Tillsätt 1,5 dl koncentrerad lingondricka eller 2 dl lingonsylt och låt gröten få ett uppkok. Häll över i en bunke av rostfritt stål, som leder ut värmen bättre än plast, och vispa ända tills gröten är kall. Den blir så småningom alldeles vit och pösig av luften. Serveras med en klick lingonsylt och ev. med mjölk. Klappgröten behåller sin fina konsistens flera dagar i kylskåp.