Nässelsufflé

Ja, nässelsufflé står det i receptet, men eftersom jag hade färsk spenat i kylskåpet så blev det spenat. Någon bild blev det inte den här gången heller.

Förväll och hacka 2 nävar nässlor (150 g spenat). Vispa 4 äggvitor. Rör 4 äggulor pösigt med 75 g mjukt smör, 150 g riven ost, litet muskot, salt, peppar, 1/2 dl grädde och 3 msk crème fraiche, samt 2 msk mjöl. Vänd ner de hårt vispade äggvitorna i smeten och dela upp i fyra välsmorda och bröade ugnsfasta portionsformar. Grädda ca 1/2 timme i 180 grader. Öppna inte ugnsluckan under tiden!

Daurade - seabream

En maträtt till som inte fastnade på bild. Fisk på grönsaksbädd. Jag grillade fisken i ugn 2 minuter på varje sida, men det kan man lika gärna hoppa över, för det skadar bara skinnet. Det räcker med att steka den på grönsakerna i ca 15 minuter sammanlagt. Det blir rätt tjusigt med de kvarvarande fiskhuvudena. För säkerhets skull ugnsstekte jag tomater och vanligt skivad gul lök litet i förskott innan jag lade på fiskarna och dessutom de nästan färdigkokta potatisklyftorna. Struntade i bönorna. Det blev gott ändå.

Rabarberfluff

Tyvärr fastnade den här efterrätten inte på bild. Som vanligt modifierade jag receptet. I botten på gratängformar lade jag några biskvier, klickade över rabarberkompotten, lade en bit skivad syltad ingefära i varje form och gratinerade marängsmeten i 225 grader ca 5 - 6 minuter, vilken jag gjorde med vanligt socker. God och rätt mättande efterrätt.

Myskmadra-aromatisering

Det finns en massa olika recept på hur man använder myskmadra som smaksättare på efterrätter och t o m på hollandaisesås. Absolut vanligast är det att göra en maj-bål på valborg. Då ska man ta en handfull lätt vissnade ej blommande myskmadrekvistar och smaksätta vin med. Min myskmadra växer på norrsidan, där det bara är sol korta stunder och den är inte särskilt hög och inte särskilt yppig. Hur som helst hittade jag ett recept i en tidning på myskmadrelikör och då tänkte jag att ett försök skulle det väl vara värt. Ett par kvistar myskmadra, lätt slakade fick dra över natt i litet vodka. Sedan ska man sila av och låta flaskan stå varmt men ej i starkt solsken i tre veckor. Socker ska man förstås också ha i om man vill ha likör. Nu har vi testat en tesked av denna (osötade) brygd och den har faktiskt en mycket speciell smak. Undrar om man kan aromatisera efterrätter och liknande med ett par skedar av denna essens.

F ö stod det i svenska tidningar (var annars) om att tyska djurvänner vill att Jägermeister ska tvingas byta namn till Waldmeister (= myskmadra) för att inte förhärliga jakt. Inte för att Jägermeister smakar som Waldmeister. Det är helt säkert. 

Rabarberkaka

Den här kakan smakar nästan som wienerbröd. På 500 g utkavlad och i lagom stora bitar skuren smördeg brer man vaniljpudding. Här testade jag med pudding gjord på pulver. Ju större kant man lämnar runt om, desto mer wienerbrödskänsla, för det är bara kanten som blir fluffig. Ovanpå lägger man ca 500 g förberedd och skuren rabarber, samt pudrar över florsocker före och efter gräddningen i 200 grader. Det tar ca 20 - 30 minuter. Kakan smakar bäst när den är nygräddad. Den blir mycket tråkigare när den är kall.

Skånes nya landskapsrätt

Skånes nya landskapsrätt är långbakad grissida med morotspuré. I det receptet företog jag några förändringar. T ex tyckte jag att tiden verkade väl lång, så då körde jag helt enkelt den tillräckligt långa lergrytemetoden och stekte / kokte köttet i 150 grader ca 2,5 timmar. Det räckte fast sidfläsket troligen vägde ca 1 kg (ingick i paketet från gårdbutiken). När det gällde morotspurén strök jag kycklingfonden. Jag köper inte en massa olika fonder som man bara behöver 1 tsk av ibland. Salladen blev också modifierad. Pinjekärnor kan man precis lika väl byta ut mot mandel och sånt som sallads- och ärtskott finns inte att köpa här i byn. Det blev vanlig grönsallad och en tomat istället för modegrönsakerna.

I alla fall blir köttet väldigt bra i lergryta. Att det dessutom känns ovanligt lättsmält kan i o f s bero på köttet från gårdsbutiken. Det är inga stressade fabriksgrisar som bonden har. Slaktade blir de i närmaste stad, så transporten går också snabbt.

Morotspurén var kanske litet väl snålt tilltagen. Receptet kan rekommenderas.

Gnocci

Det är ju inte alls så svårt att göra gnocci som jag trodde. Och godare än färdiggnocci ur kylhyllan är de i alla fall. Fast det här receptet räcker definitivt inte till 6 pers som det står i receptet. Knappt till två personer som ensamrätt om en av personerna är en yngre hungrig ung man.

150 g spenat, förvälld, väl urkramad och hackad

400 g ricotta (men jag tog kvarg), väl avdroppad och urkramad i handduk

3 äggulor

1 krm kryddpeppar

30 g (knappt 1 dl) nyriven parmesan

1 msk mjöl

2 msk mannagryn (av den hårda varianten, stod det - det finns nämligen mjuka för gröt t ex och hårda för nockerl och andra knödelliknande rätter, men det kanske inte spelar så stor roll)

salt och peppar

Blanda alla ingredienserna och gör en 2 cm tjock korv och skär sedan av den i ca 2 cm stora bitar. Det kan behövas litet extra mjöl för att degen inte ska fastna. Koka bitarna i saltat vatten tills de flyter upp. Det tar ca 2 - 4 minuter. Servera med pesto eller med olivolja blandad med basilikum.