måndag 19 november 2018

Fläskfilé med paprika i gräddsås


Det här är en populär tysk lunch- och middagsrätt. Jag har lagt upp den här.

söndag 11 november 2018

Vegetarisk sill med örter och pepparrot



Det här receptet är från ICA och det är t o m veganskt. Stor överraskning: Det smakar sill! Konsistensen är som sill! Verkligen otroligt!

300 g aubergine
2 dl strösocker
1 dl ättiksprit 12%
3 dl vatten
3 kryddpepparkorn
1 lagerblad

Skala och skär auberginen i 1 cm tjocka skivor och sedan i sillbitsliknande bitar. Koka upp lagen och häll över. Låt auberginen svalna i lagen i rumstemperatur och rör om då och då. Ställ kallt minst 8 timmar. Häll av och krama försiktigt ur överflödig vätska ur sillbitarna. Smaka gärna av - det smakar nästan som sill.

200 g kokta skalade palsternackor (de fungerar som majonnäs!)
1/2 dl olja
1 dl vatten
30 g färsk spenat
1 dl hackad persilja
1 dl finskuren dill
1 msk riven pepparrot
1 riven vitlöksklyfta
1 tsk salt
1 krm svartpeppar

Mixa ihop alltihop och blanda med sillen.

Vegetariska köttbullar på gula ärter och sås till



Det var i princip det här receptet, fast med 500 g gula ärter, som jag följde. Men nu kryddade jag med kryddpeppar och julkryddor.

500 g gula ärter
2 stora lökar
2 rivna morötter
1 knippe persilja
1 msk salt
1 tsk kanel
2 krm kryddpeppar
1 bit ingefära
2 tsk bakpulver

Dock blev köttbullarna gröna p g a den stora mängden persilja, vilket inte var meningen. Jag brynte dem i stekpanna. De var litet geggiga, så jag rullade en del i potatismjöl. Tanken är att värma upp dem i stekpanna eller i ugn till julbordet. Här gjorde jag ett test på att använda djupfrysta och tinade bullar i hamburgare. Jag ville också ha en bra nordisk sås att servera till, för det ska ju vara ett svenskt julbord, även för vegetarianerna.

Sås:
1 kokt rödbeta, grovt hackad
yoghurt, kanske 1 dl
1 sked pepparrot
äpplemos efter smak

Mixa rödbetan och yoghurten och smaka av med salt och peppar och annat lämpligt, som pepparrot och äpplemos.

Pannkaksrulle



Jag håller på att testa rätter till julbordet. Det här skulle i så fall höra till den vegetariska avdelningen, men jag tror inte jag vill ha omelett på julbordet i alla fall. Men som brunch är rullen helt okej.

Smält 50 g smör och rör ner 1 dl mjöl och 1 tsk salt. Ta bort från plattan, vispa ner 2 dl mjölk och låt redningen sedan tjockna medan du rör. Ta bort från plattan och låt svalna litet. Rör ner 4 uppvispade ägg. Häll ut på ett bakplåtspapper på en plåt och ställ in 20 minuter i 175°. Kan frysas, i varje fall utan fyllning.

Koka upp 2 dl vatten och 2 krm salt. Lägg i 400 g välsköljd och ansad spenat och koka några minuter, ta upp och låt droppa av ordentligt. Smält en stor klick smör och fräs sedan spenaten i smöret. Salta och peppra.

Bred ut på pannkakan. Skär mozzarella i bitar och lägg på. Rulla upp. Skär i skivor.

fredag 9 november 2018

Kycklingrulle



Bilden kanske inte blev så bra, men rullen blev däremot bra. Jag utgick från ett recept i Smörgåsbordet, en bok av Gert Klötzke och Niclas Wahlström, men det var konstiga mängduppgifter. Det stod att det skulle vara 8 kycklingfiléer, men hur mycket väger en kycklingfilé? Så jag kollade på internet och hittade otroligt stora skillnader. Mellan 160 och 350 g påstods det. Ja, kul.

Så här gjorde jag för att få ungefär en halv sats:

800 g kycklingfiléer, skurna som fjärilar
Av dessa lade jag ut de snyggaste på dubbel aluminiumfolie och skar till litet, så jag fick en rektangel. 250 g kött var över och det skar jag i kuber och ställde in 10 minuter i frysen. Under tiden hackade jag den kokta skinkan (60 g) och ett par salviablad, samt persilja. Det är lika bra att ta till ordentligt med örter. Tyvärr följde jag det örtsnåla receptet, men nästa gång ska jag ta mer.
Mixa det iskalla kycklingköttet och häll i 1/2 dl grädde och 1 äggvita medan maskinen kör. Blanda med skinka, örter, salt och peppar. Bred ut massan i en sträng över den nedre delen av kycklingrektangeln. Rulla ihop som en karamell. Det står 100° och 50 minuter för att få en innertemperatur på 68°, men jag hade 120° och det tog nästan 2 timmar för att komma upp i den temperaturen. Resultatet var dock bra! Ett recept för julbordet.

Mangoldkaka från Nice till julkaffet



Jag hade alltså mangold kvar från fläskfilérätten nyligen och plötsligt kom jag på att jag hade sett en kaka som kallades Gâteau de blettes i Top Chef och jag vet att de hade presenterat den här kakan i ett efterrättssammanhang, men jag hade inte riktigt funderat på saken.

Jo, det är en söt kaka, som innehåller mango och parmesan bland annat. Litet otippat, men den är väldigt god faktiskt. I o f s finns det även osötade varianter, men det här är den traditionella kakan som även serveras till jul.


Av nedanstående recept gjorde jag en halv sats, för 35 x 35 cm var för mycket.

500 g mjöl
2 stora ägg
1 paket jäst
1 krm salt
100 g socker, ev. farinsocker
1 litet glas vatten
100 g olivolja
citronskal

Blanda alltihop och låt jäsa 2 timmar.

2 stora stånd mangold
Tvätta dem, ta bort tjocka nerver, rulla ihop och skär strimlor. Strö litet salt över strimlorna och låt dra i 2 timmar. Skölj sedan väl och torka väl.

3 päron
Skär dem i småbitar och koka mos i en aning vatten. Jag tog dock kvittenmos, som jag redan hade. 

150 g socker, ev. farinsocker
60 g riven parmesanost
1 msk olivolja
2 stora uppvispade ägg
rostade pinjekärnor efter behag
russin efter behag
1 dl pernod

Istället för att köpa pernod lät jag litet anis dra i typ brännvin ett par dagar innan. Värm upp alkoholen och russinen och låt dem sedan dra ett tag.

Blanda mangold, socker, ost, olja, ägg och pinjekärnor (spara ev. några), russin och alkohol.
Tryck ut hälften av degen i en oljad form. Bred fyllningen över. Kavla ut den andra hälften av degen och lägg på. Strö ev. över pinjekärnor. 

Grädda 35 - 45 minuter i 180° utan att den får färg, vilket inte är så lätt. Jag sänkte temperaturen, täckte kakan och ställde den längst ner i ugnen efter ett tag.

Pudra över florsocker om så önskas. Skär kakan i fyrkanter.


Grisfötter på svenska och franska



Jag har länge tänkt tillaga grisfötter, men det har aldrig blivit av. Men så råkade jag ett program om restaurangen Au pied de Cochon, som ofta gick förbi när jag bodde nära Les Halles, men som jag inte visste var kult! Dessutom råkade det finnas hela grisfötter i affären när jag var där. Annars är de alltid delade i småbitar, men jag visste ju att det står i svenska recept att de ska delas på längden. I den franska restaurangen serveras de i o f s hela och griljerade. Jag vissste ju att jag någonstans hade sett att man helst ska spjälka upp grisfötter för att de ska hålla formen, men sedan hittade jag inte det och så följde jag helt enkelt receptet i Vår kokbok. Mer eller mindre. För i franska recept står det att man ska ha soppgrönsaker i kokvattnet, så då hade jag i det också. Fast det var synd att jag inte spjälkade fötterna, tror jag.

I Vår Kokbok fanns det tre varianter kan man väl säga. I den ena varianten ska man lägga grisfötterna över natt i en lag för att de ska få smak och då gjorde jag det. I den andra varianten gör man inte det, utan gör aladåb eller äter grisfötterna bara så (men ska de inte få smak då, frågade jag mig) och i den tredje varianten gör man det inte heller, utan pressar dem varma för att de ska vara lättare att griljera (samma fråga). Griljeringen på svenska är dubbelpanering med mjöl, ägg och ströbröd och stekning i panna. Griljeringen på franska är att bara strö över ströbröd och griljera i ugn, i alla fall enligt det recept som jag hittade.

Franska griljerade grisfötter serveras med béarnaisesås och pommes frites i Au pied de Cochons vanligaste variant. Rätten med en grisfot kostar 22 Euro. Grisfötterna jag köpte kostade 2,90 Euro per kilo och jag köpte 4 grisfötter, och jag har för mig att man får 2 grisfötter på ett kilo, så tänk vad jag sparade pengar häromkvällen! Dock åt vi klyftpotatis istället för pommes frites, men jag tänkte att det var en bra kompromiss för svenska griljerade grisfötter ska man visst äta med stekt potatis och rödbetor.


Det var då en halv grisfot som griljerades per person. Den andra hälften försökte jag göra som restaurangens andra grisfotsvariant, nämligen fylld med foie gras. Jag vet inte riktigt hur man fyller en grisfot om den är kokt hel. Här klickade jag i litet lever (konserv, d v s inte rå) där de största benen hade varit och lindade runt med bacon för att hålla den på plats. Rätten fick färg i ugnen. Dessutom skulle det vara svamp till.

Detta serverades vid ett tillfälle. Alltså jag tycker att det är rätt kul med grisfötter. Det är inte precis mycket att äta på utom något geléaktigt och huden. Det är som att sitta och pilla med kräftor. Och jag tycker att den där inläggningen från Vår kokbok var rätt så bra. Okej, det var inga speciella smaker i, men ändå.

På Top Chef gjorde en stjärnkock en gång en aperitifrätt med hackad grisfot och ostron, så jag tror nog att det anses vara häftigt med grisfötter.

Brasklapp: Gubben min tyckte inte om det här överhuvudtaget, men han åt upp foie gras, bacon, svamp, sås och potatis. Tja. Och sonen var inte där, vilket jag tror var lika bra.

Nästa gång ska vi äta aladåben med rödbetor. Vi får se hur det går. Två halva grisfötter har jag i frysen, samt fonden som fötterna var kokta i. Den är totalt gelerad. Jag ska använda den i en sylta.

Uppdaterat:


Grisfotssyltan gjorde jag så här:
Lägg plastfolie i en skål. Börja med att bottna med svålbitar. Pilla bort alla benbitar och lägg resten i skålen. Häll över spadet. Har det gelerat så är det bara att värma upp det. Ät med rödbetor och senap. Det här tyckte gubben min var ätbart, så det var ju bra!