I DN jämför Sara Danius Bonniers kokbok från 1960 och 2010 och kommer fram till att den svenska husmodens epok är över. Men det skulle jag inte vara så säker på. Husmodern är tvärtom trendig. Syltis på Söder protesterar vilt i sin blogg och hon är på långa vägar inte den enda pyssliga husmodern på nätet. Visst har en del kunskaper försvunnit, men det är många som kämpar för att återfå dem. Se t ex Alternativs forum.
Men Sara Danius tar upp en del viktiga poänger. Etablissemanget har försökt förstöra det kvinnliga, det moderliga, det husliga. Men Danius skriver: Kort sagt: samtidens svenska kök lider inte brist på kvinnliga dygder. Det svenska köket har förlorat i maskulinitet. För det är sannerligen de tuffa greppen som har försvunnit ur köket. Ålstickandet, kräftkokandet, kycklingplockningen, harflåendet. Men nu kommer det tillbaka och det är i många fall männen som tar tag i surbrödsbakandet, korvstoppandet och marinerandet. Eller rättare sagt. Det är männen som blir kända för att ta i det.
Sylta och safta har sin tid (och Sara Danius har fel - koka sylt är det fortfarande många som gör, särskilt med dagens spännande recept). Vinjäsning och brödbak har sin.
Idag har jag silat bort potatis, russin, teblad, nejlikor, citrusfrukter osv ur mitt senaste experiment, kallat Torparwhiskey, eller ibland Potatisvin. Vi får väl se om det blir något. Jag tog portvinsjästen, för den skulle ha använts för ett halvår sen, fast det eventuella vinet är ljust.
Häromdagen såg jag också att ett paket saffran var påbörjat, så det blev en sockerkaka med saffran. Det har jag funderat på i flera veckor, ända sedan jag bakade kavring med bikarbonat, receptet bredvid. Men jag tror inte jag är så mycket för bikarbonatsbröd. Sockerkakan blev däremot god. Likaså brödet med späck och valnötter, traditionellt recept från Alsace. Dessutom bakade jag en stor form leverpastej som jag hade fryst ned rå före jul. Fantastiskt läcker med en linssallad (ur förra årets väggalmanacka från mataffären).
Sen stekte jag salt sillrom till lunch idag. Nästa gång det blir sill, kan jag lyckligtvis använda de urtagna förpackade sillarna som för undantags skull fanns i en affär i stan. Lyckligtvis, för saltsillarna i lösvikt kostar mycket mer per kilo och innehåller de där ganska värdelösa inälvorna mjölke och rom, samt huvud. Annars innebär det inte särskilt mycket mera rensningsjobb. Men kilopriset är löjligt högt i lösvikt. Då använder jag nästan hellre tysk matjes i olja och fuskar lite. Hur nu en färdigrensad, inlagd produkt kan vara billigare än råvarorna...
.
