Om det här receptet är urgammalt, kan väl betvivlas. Däremot tog jag till ett gammalt knep till redning, för att få soppan lite tjockare och mer mättande, nämligen fint riven potatis, för jag har något emot redningar med äggula.
Häromdagen var det extrapris på riktigt fin sparris från Schrobenhausen, så jag kunde inte motstå att köpa mig ett halvkilo. Men jag tvättade dem före skalning för att kunna använda skalen igen.
Efter kokningen av sparrisen, tog jag undan ett par stänger till soppan (och åt upp resten med kokt potatis och smält smör). Sedan kokade jag sparrisspadet en halvtimme med sparrisskalen. Nästa dag rev jag ett par potatisar fint och blandade det rivna direkt med spadet, smaksatte med hönsbuljongtärning, vitvin och lite grädde, samt peppar och salt. Och så skar jag sparrisstängerna i mindre bitar och lät dem värmas upp.
Det blev en riktigt god sparrissoppa.
