Fårostlasagne med citronsås

Ica-Kurirens getostlasagne har jag nu lagat en gång till på begäran, men den här gången hade jag i feta (på får- och getmjölk) och det var nog ännu bättre än med sån där getfärskost. (I alla fall tror jag att det som svenskarna kallar "chèvre" är en slags färskost och kallas även så här i Tyskland.) Istället för mangold hade jag i spenat och så blev det inte alls så många lasagneplattor som i receptet. Jag gjorde också bara tre lager sås-grönsaker-sås med två lager lasagneplattor emellan (6-7st). Mycket gott.

Förresten hade jag en multikulti-mat-diskussion på första maj när vi firade på bayerskt sätt. Det satt en grekisk kvinna vid bordet och vi började av någon anledning prata lutfisk. Lutfisk på grekiskt sätt ska vara underbart (till skillnad mot såna där "läskiga sura sillar i franskbröd", som man äter här på stående fot ibland). Grekisk lutfisk blir nog, precis som portugisisk lutfisk (som även tagit sig in i vissa bayerska regioners långfredagsmat),  lagd i blöt på något annat sätt än svensk (detta har jag lärt mig på bayersk radio när temat var regionala fasterecept). Fast det är nog faktiskt exakt samma torkade fisk, men den klarar sig utan lut och då blir smak och konsistens annorlunda. I varje fall äter man lutfisk särskilt på Marie bebådelsedag och på Palmsöndagen. (På första maj grillar man hellre helstekt lamm.) Lutfisken ska helst friteras i öldeg och ätas med mycket vitlök. Någon gång ska jag försöka komma över en torkad lutfisk och tillreda den på sydländskt sätt. Jag minns att jag har sett staplad lutfisk för flera år sedan utanför en turkisk affär.