Prinsessornas kokbok

 

Det är ganska lustigt. Jag har sedan en tid tillbaka haft mammas Prinsessornas kokbok från 1952 i mina ägor. Men där kan man titta i månen efter prinsessorna. Nu har jag kommit över ett exemplar från 1941 och det är verkligen stor skillnad. Den senare kokboken innehåller t ex en massa information om näringsämnen och är överhuvudtaget rätt modernt folkhemsksvensk.

 

Det är i o f s rätt så svårt att snabbt jämföra Prinsessorna från 1941 och 1952 för upplägget är helt annorlunda. Den gamla kokboken har t ex en genomgående numrering som jag känner igen från andra "antika" kokböcker. Sedan är sorteringen mera ovan i den äldre kokboken. Den nyare versionen har andra bilder, ibland inte direkt bättre, men jag kan inte svara på vilken som har mest bilder. Men kanske är det mera informativa bilder i den gamla kokboken. Båda årgångarna börjar med diverse smårätter, som alltså inte finns under sin logiska kategori, som t ex kalvkött. Det lustiga är att när jag började bläddra i den nyinköpta Prinsessorna från 1941, hittade jag Wienerkotletter som recept 147, och jag hade redan tidigare kommit fram till att Wallenbergaren är ett klassiskt recept från Österrike. 

Under kapitlet "Växträtter" hittade jag ett kul recept på en flätad friterad potatiskorg. Det ska jag testa när höstpotatisarna kommer! Sparris är förstås som i alla gamla kokböcker helt klart vit sparris. Det var ingen som kände till grön sparris förr i tiden. Däremot dyker auberginer upp som recept 644. Ärligt talat, för mig var auberginer något helt okänt på 70-talet. Sallader finns det inte många av i kokboken. Strax går man över till kokt ris och makaroner. Al dente var dock inte något man var ute efter. Hemmagjord pasta ska koka minst 10 minuter och färdigköpta ca 1 timme, tycker författaren. Efterrätter och tårtor verkar rätt så glamorösa. Jag kanske ska försöka mig på några recept. Däremot känner jag inte för att gegga med spunnet socker för att dekorera med.

Kapitlet om bakverk: Har du någonsin funderat på varför butterkaka heter så? 1941 hette den syskonkaka, vilket känns mera naturligt - bullarna hör ju ihop! Och radiokaka på kokosfett och kex hette förr Margaretakaka. Mandel- och andra spån var förr helt klart de vanligaste småkakorna. Dem hittar man inte i några moderna bakböcker, men Prinsessorna från 1941 har riktigt bra foton på dem. Ja, och finska pinnar hette finska kaffebröd. Däremot verkar svärmors kanelpinnar (enkla och billiga) ha försvunnit helt. F ö kämpade man fortfarande 1941 med de gamla recepten i skålpund o s v. Visserligen står de i gram, men t ex svärmorspinnarna innehåller: 1 ägg, 112 gr. socker, 112 gr. smör, 225 gr. mjöl och 1 tsk hjorthornssalt (strö på 3 msk socker och 1 tsk kanel, samt grädda i ordinär ugnsvärme under okänd tid). Och sånt var ju otänkbart under alla år som man fick klara sig utan digitalvåg. Struvor gjorde man tydligen på en höft. Det var till kejsarkronor som man behövde ett struvjärn. 

Godis: Även 1952 beskrivs hur man gör knäckformar själv. Jag har testat, men resultatet var inte något att hurra över.

Det var inte bara prinsessor som kunde laga mat. Den dåvarande kungen kunde visst koka apelsinmarmelad om det inte narras i recpet 980. 

Här kommer receptet på bakpulver:

50 gr. kremortartari (???)

100 gr. bikarbonat

100 gr. rismjöl eller torrt potatismjöl

Håller sig inte länge och är inte så bra som de "i handeln förekommande bästa fabrikaten".

Dessutom finns en lista på vad som behövs i ett mindre kök med 6 tallrikar och koppar. Det går från en buljongkittel på 16 liter och en syltkittel på 14 liter till en potatiskokare, en mjölkflaska på 3 liter, 1 fiskfjällare, 1 tagelviska, 1 levang och filbunkar och mjölkfat. Samt en komplett krydduppsats. Den behövde nog inte innehålla så många burkar, med tanke på den sparsamma kryddningen i recpeten.