Husmodern från 40-talet är på bettet igen.
Större familjer behöver en brödskärare, men mindre familjer klarar sig med en vass och taggig kniv. Bröd ska man helst förvara i en brödburk av keramik eller emalj, dels för att det ska hålla sig, dels för att undvika ohyra, men brödburken ska ha beluftning, så att inte mögel uppstår. I idealfallet finns det både beluftning och vågig botten, så att det kommer in lite luft underifrån. Småfranska från gårdagen kan man fräscha upp genom att doppa dem i vatten och sedan värma upp dem i ugnen. Det finns även en särskild apparat för detta, en slags burk eller kastrull med lock som man ställer på ugnsplattan. I botten av manicken finns en upphöjd nätbotten, som gör att bullarna inte blir vidbrända.
Brödsmulor, skorpmjöl är bra för mycket, inte bara för panering. För tunna soppor kan redas med skorpmjöl. För lös kroppkakedeg kan förbättras med brödsmulor. Om det inte finns tillräckligt med köttfärs, kan den drygas ut med samma ingrediens. När man värmer upp tråkiga grönsaksrester ser de trevligare ut med lite rostade brödtärningar strös över. Och naturligtvis ska man strö kakformar med ströbröd. I Tyskland tycker man inte så mycket om när fruktkakor är för fuktiga, så då kan man beströ degen med brödsmulor innan frukten läggs på, så behåller denna sin fasthet. Här har den tidigare ägaren till boken varit framme och kryssat för. Man ska alltid ha tillräckligt med smulor i huset. Allt bröd som blir över ska man samla och torka, fast inte i ugnsvärme för då blir det beskt (?). Dessutom ska man skilja på olika brödsmulor. Mörkt bröd är bra att panera med och använda i nötfärs och annat mörkt kött. Det bästa är att mala smulorna i en maskin för att undvika att man skadar fingertopparna på rivjärnet och så slipper man sikta ströbrödet. Om man har ströbröd kvar i fatet efter panering, kan man torka det i ugn på medelvärme och sedan sikta det. Förvara brödsmulor torrt och låt aldrig förrådet ta slut!
