Nuförtiden finns det (nästan) alltid ägg i affärerna. Om det är slut i den ena, så finns det i den andra. Men tydligen lägger hönsen bäst på våren, enligt mina källor. Då bör den moderna husmodern konservera ägg, säger samma källor. Den första metoden är att förvara dem i bränd kalk, vilket inte är särskilt modernt, eller Garantol (synonym till vattenglas, en kemisk produkt), vilket är väldigt modernt och mycket bra om man noga följer bruksanvisningen. Den andra metoden är att lägga äggen i nätkorgar. Dessa sitter i en vridbar ställning, som fungerar på samma sätt som grillspett (för helstekt kyckling eller oxe), fast runt spettet en korg med plats för massor av ägg, och varje dag vevar man ett fjärdedels varv. På så sätt håller sig äggen längre.
Redan på 40-talet fanns det äggkorgar för kokning av ägg, vilket tydligen är praktiskt om man kokar många ägg, vilket jag sällan gör. Författarinnan rekommenderar en äggklocka, istället för sandur, vilken man lätt glömmer bort. Dessutom fanns det på den tiden äggulefångare på marknaden. Man knäckte ägget i manicken, som behöll äggulan i den lilla skålen, medan vitan rann ut genom ett hål. Även små formar för kokning av ägg i vattenbad rekommenderas.
Tips:
Äggröra blir porösare om man tillsätter en sked riven ost.
Kalla ägg ska stickas med nål i spetsen före kokning för att undvika att de spricker.
Vispning av äggvita lyckas alltid om man tillsätter lite salt. Det blir mycket mera äggviteskum om man långsamt tillsätter en matsked vatten per äggvita under vispningen.
Spruckna ägg vecklar man in i silkespapper, så läcker de inte.
Överblivna äggulor förvaras bäst i kallt vatten.
Även förprickat av bokens tidigare ägare:
Man ska inte knäcka ägg mot bordsytan, för då splittras skalet lätt, utan det ska man göra mot en kant.
Själv skulle jag aldrig komma på tanken att knäcka ägg att göra "fel", men sonen lärde sig visst detta sätt i hemkunskapen och kom hem och sa att det var fel att knäcka ägg mot kanten.
