Jag fick googla på upptiningstiden och såg att många tyska gåsälskare brukar ta upp gåsen ur frysen kvällen innan och låta den tina upp på en plåt i kall ugn, eftersom den inte får plats någon annanstans. På morgonen var den inte helt upptinad, men när jag tog ut påsen med kråset gick det snabbare. Först kokar man kråset (d v s det som ligger i påsen), samt vingspetsarna från leden och framåt, i kycklingbuljong med lite extra salt. Levern kan man ta upp efter 5 - 10 minuter (i andra recept rekommenderas man att använda levern till något helt annat recept, för det är ändå massor av krås), men resten kokar man i två timmar och sparar sedan både på buljong och krås. Samtidigt kokar man ett par skivade äpplen och några blötlagda katrinplommon i 1/2 liter vatten och 1 dl socker tills de blir mjuka. Man sparar sedan frukten och spadet var för sig till svartsoppan.
Sedan skär man ett par äpplen, ca 5 cm färsk ingefära och en ekologisk apelsin med skal i småbitar och blandar med katrinplommon, och gärna timjan.
Man får inte glömma att ta bort så mycket fett som möjligt från gåsens öppningar. Speciellt vid halsen finns det massor. Fetten smälts på låg värme i kastrull. Sedan saltas och peppras gåsen, fylls med frukt och sys ihop med stekgarn. Man häller lite vatten runt om gåsen och steker den 2-3 timmar i 175 grader. Ös ofta. Om man inte har färdig rödkål i frysen eller på burk, så kan man göra den nu.
Svartsoppan: Man silar 2 dl blod (grisblod är lättast att få tag i) och rör ut med 2 dl buljong och 2 msk mjöl. Sedan blandar man i den i 1 1/4 l buljong och 1/2 tsk nejlikor och låter koka i 10 minuter. Därefter tillsättes fruktspadet och allt får ett uppkok. Man måste smaka av med vinäger, ca 2 msk, annars blir soppan tråkig. Sen kan man förstås ha i konjak, madeira och sherry som kocklandslaget tycker, eller avstå, vilket skolkokboken tycker. Idén med fruktspadet är nog väldigt bra! Tunt skuret krås och frukt serveras till. Fast i skolkokboken kokar man svartsoppa utan att ha en gås tillhanda, och då blir det bara med frukt. Och ja, svartsoppa är helt ätbart. Ganska trevligt för en gångs skull och inte heller svårt att göra.
Till gåsamiddagen serveras rödkål och potatis, gärna klyftpotatis stekt i gåsfett. Såsen visade sig bli lite problematisk, för när man silar skyn från plåten, kan man inte se vad som är fett och vad som är sky. Kocklandslaget tyckte att man skulle ställa in skyn i kylskåpet medan man äter soppan, men på den tiden stelnar inte fettet. Skyn smakade fortfarande otroligt fett, så jag redde den inte då. Egentligen var det inte så viktigt med sås första dagen med stekt potatis och rödkål. Nästa dag såg jag att skyn till 95% bestod av gåsfett. Inte undra på att den smakade fett. Den lilla snutten sky späddes med vatten, reddes med maizena, saltades och smaksattes med portvin och lite apelsinsnaps, samt rönnbärs- och fläderbärsgelé.
Men gås är ingen höjdare. Det tar lång tid och så sitter man där och hackar i det sega köttet. Efter andra middagen blev det en del kött över, som jag har hittat ett bra recept för. Det kommer en annan gång. Gåsköttet ligger nu i frysen. Idag ska jag ta hand om allt gåsfett och även för detta har jag hittat recept. (Confit bryr jag mig inte om, för då måste jag ju köpa ännu mera gås- eller ankkött.)
Så här tjusig blev gåsen. Men nästa gång blir det kyckling.
