Husmorstips från 40-talet.
Kött bankas helst med en vattendoppad kötthammare (eller vad det heter) av trä, för att inte köttfibrerna ska fastna. Kalvkött ska bara bankas med handen.
Hårt kött, som kokött ska helst marineras i vinägerlag eller inlindas i en handduk som är fuktad med vinäger. Vid stekning kan man gärna hälla i ett glas konjak, för det gör köttet mört utan att ge det någon smak!
Den delen av skinkan som lättast blir dålig befinner sig runt benet. Därför ska man göra hål med en träpinne och hälla i hett djurfett som ska stelna.
Köttfärs mals bäst med hjälp av en köttkvarn av författarinnans favoritmärke (med bild).
Även små hushåll behöver en maskin för uppskärning av kött (bröd). Med bild, men varumärket nämns inte. Det kanske inte fanns så många märken då.
Korv, vars snittyta blivit grå och möglig ska penslas med konjak eller också ska man täcka ytan med lite fläsk. Blodkorv som börjar bli kladdig ska försiktigt tvättas, torkas och sedan doppas i ister. Så kan man rädda den. Korv ska hängas luftigt.
Om en kokkorv spricker ska man fiska upp den ur vattnet och steka den så den går att servera ändå.
Ifall en salamiliknande korv möglar, så ska man pensla in den med en gröt av salt och vatten. Den ska sedan hängas luftigt så att ett skyddande skikt bildas efter några dagar.
Korv och kött ska förvaras under ett lock av nät eller celluloid, vilket tillför luft, men stoppar flugor. En glasklocka gör köttet dåligt, då ingen luft kommer in. Om det redan har bildads fluglarver i köttet ska man göra rent det med "övermangansurt kali" och sedan inte spara det länge till.
Leverkorv är lätt att skära upp om man doppar kniven i hett vatten.
Om man doppar stekkorvar i mjölk spricker de inte och får dessutom fin färg.
Märgen får man lättast ur benen om man lägger dem en kort stund i het buljong. Sedan låter man märgen svalna och skär den i bitar.
Ben från nöt, gris eller fågel är lättare att koka ur om man slår sönder dem i små flisor. Fågelben ska man helst krossa i mortel.
