Man tager vad man haver

... och ibland blir det rätt bra.

I Thüringen serverades vi surkål vid ett tillfälle och den surkålen var ovanligt estetisk, för kocken hade rivit ner morötter i den. Nu ville jag absolut testa den varianten, samtidigt som jag såg ett recept på surkål, stabiliserad med riven potatis (i kocklärlingens övningsbok inför det praktiska provet) och det lät också intressant. Så jag blandade recepten.

Fräs en hackad lök, bacontärningar, riven morot och ett hackat äpple i grisflott tills de får färg. Bacontärningarna var inte med i kockarnas bok, men det ville jag ha (och så var det en ingrediens som fanns hemma). Nästa gång ska jag dock vänta med äpplet och moroten och först steka lök och bacon ännu hårdare för att få den mörka färgen som surkål har på krogen. Nu blev den litet gulaktig, beroende på att moroten var i för länge. Sen tillsätt surkålen (500 - 600 g) och här kan man gott låta vätskan puttra bort innan man häller på 3 dl buljong och 2 dl vitt vin, samt en kryddpåse eller tesil med kummin, nejlika, kryddpeppar, lagerblad och peppar. Det blir ganska blaskigt, men surkålen kan gärna koka ordentligt så den blir mjuk (annars är koktiden som man känner för) och då kokar vätskan också bort till en del. Mot slutet blandar man i en fint riven potatis och låter den reda surkålen. Det är faktiskt ett väldigt lyckat grepp, för kålen blir då rätt så len. Smaka av med peppar och salt och litet socker.

Kombinationen korv, mos och surkål är väldigt lyckad och i det här fallet blev det mos med sellerirester och morot.

Biff Strindberg har jag gjort förr

och även rösti. Det är ett ganska bra recept, men när man gör röstin tjock, så tar det rätt lång tid. Kocklärlingen berättar att på hans restaurang gör de röstin tunnare och knaprigare som raggmunk, och dessutom försteker de dem och steker snabbt upp dem när någon beställer. Biff Strindberg gjorde jag den här gången med fräst hackad lök, inte rå, för det stod i kockarnas bok, men pepparroten fick vara med fast det inte stod. Dessutom var det bara en sida av schnitzeln / biffen (det blev köttbitar som fanns i frysen) som fick en yta av senap, pepparrot, lök och mjöl. Den andra sidan blev bara kryddad.

Dressingen till salladen är gjord enligt ett recept från en senapsfabrikant. 

Rätt stor sats:
4 msk vinäger, 8 msk vatten, 2 tsk socker, 1 tsk salt, 1 krm peppar och 2 tsk söt senap rörs ihop så dressingen blir litet krämig. Därefter vispas 4 msk olja ner och till slut hackad persilja och dill.

Päronefterrätt

Här var jag riktigt kreativ, för jag omvandlade rödvinspäron på röda bär till fläderblomsvinspäron på krusbär och det var mycket gott. Ett annat vitt vin är säkert också okej.

500 ml vitt vin, 200 g socker, 150 g (eller mer) krusbär, 1 msk fruktsnaps, 1 nejlika, 1 vaniljstång (använde en redan utskrapad, men den gav smak ändå), 1 krm kanel och 8 små päron. 

Päronen skalas, men stjälken får vara kvar och kokas med de andra ingredienserna tills de blir mjuka. Får kallna i spadet minst 6 timmar. Spadet kan sedan med fördel reduceras och serveras med päronen och en klick grädde. 

Jag gjorde en halv sats för 3 större päron, och spadet räckte gott och väl, förutom att den sida av päronen som inte var täckta missfärgades litet under avsvalningen.