söndag 12 juni 2011

Prinsess-varan-negerbollstårta

Födelsedag i familjen!!
Önskemålet om en varan-negerbollstårta utökades så småningom med tillsatsen prinsesstårta. Här är nu resultatet:



Färgvalet är betydligt mera diskret än styrbord-babordtårtan, vilket förstås beror på varaners naturliga färg. Det här receptet platsar nästan i bloggen Den bruna maten.

Bottnen är en tredelad färdigköpt chokladtårtbotten. Fyllningen består dels av den numera väl beprövade kesellablandningen (500g kesella, 200 g creme fraiche, 2 dl vispad grädde, 1 dl socker - delvis vaniljsocker och 1 msk gelatin eller 6 blad), den här gången smaksatt med 2 mosade bananer och 1 tsk citronsaft. Blötlägg och lös upp gelatinet i litet banannektar på svag värme, tillsätt resten skedvis, den vispade grädden allra sist. Och dels består fyllningen av 1/2 liter banannektar och 4 msk potatismjöl som kokas upp till kräm (ev. med lite gul karamellfärg för att den ska se mindre blek ut).



På den understa bottnen breds 1/3 av kesellagrädden ut, de ganska små negerbollarna trycks ned vid kanten. Det får faktiskt räcka med negerbollar sedan, för det kan nog bli svårt att skära i dem. När detta har stelnat lite i kylskåp breds ca 1/3 av den avsvalnade banannektarkrämen över. En botten läggs på och på denna breds kesellagrädde och banannektarkräm. Får stelna till i kylskåp och så gör man likadant med den översta bottnen. När allt har stelnat till lägger man på marsipanlocket och dekorationerna.

Det blev några geckoödlor, för någon annan kakform i den stilen finns inte och så fick födelsdagsbarnet göra varanen själv. Den är gjord av sockerpasta, som fanns kvar i frysen och färgades med kakao. Ödlorna av mandelmassa färgades med röd och grön karamellfärg.

Jag har faktiskt sökt på internet för att få inspiration och på tyska och svenska fanns det inga varantårtor, men väl på engelska. Amerikanska morsor har tydligen helt andra föreställningar om hur en lyckad tårta ser ut än europeiska och lägger säkert ner flera dagar på jobbet och eftersom man måste dra gränsen någonstans kunde jag inte ta deras tårtor som förebild. (Och så ska man väl vara konstnär och konditor också för att klara dessa tårtor.)