Förra veckan ville jag testa en idé som jag hade fått av en TV-kock. Han föreslog en misslyckad restaurangägare att han skulle försöka med en pizza på "allgäu"-sätt, d v s med riven bergsost (typ gruyère) och rostad lök på tomatsås. Synd att han inte sa att den rostade löken måste strös över pizzan när den nästan är färdig, annars blir den väldigt mörk. Men till nästa gång vet jag det. Sen blev den en "engelsk" pizza också med bacon av "engelsk" typ. Och jag som alltid har trott att vanligt bacon var av engelsk typ. (Den tredje pizzan gjorde jag med en halv burk ansjovis och rå, skivad rödlök).
I alla fall är det "engelskt" bacon även på pajen ovan (obs den ligger ovanpå!). Det är visst skuren ur ryggen och är inte så fett som sidfläsk. Pajen innehåller också en massa stekt svamp med lök och fick en massa (oväntat) beröm. Fast enda skillnaden mot standardreceptet - 3 ägg, 3 dl mjölk och ca 2 dl riven ost - var att ca 1/3 av mjölken var utbytt mot en gräddrest.
När det gäller pajdegen och kanten, så gjorde jag degen i god tid (125 g smör, 3 dl mjöl, lite vatten), ställde den kallt en halvtimme, kavlade ut den, lade den i formen, stack in botten med gaffel och tryckte fast kanterna med aluminiumfolie - och lät den stå mycket längre än en kvart i kylen, säkert en timme! Den längre tiden gör att kanten håller sig uppe bättre. Enligt alla mästerkocksrecept ska man ju lägga ett papper i botten och fylla pajen med torra ärter eller bönor när pajskalet gräddas, men jag gillar inte att ha en massa delvis använda ärter i skafferiet som väntar på nästa pajomgång, vilket kan ta veckor eller t o m månader, så jag kör alltid med folievarianten. Men oftast låter jag pajen bara vila ca 15 minuter i kylen. Det brukar vara okej, men resultatet är mycket bättre med längre kyltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar