I år plockade jag nästan 25 kg kvitten från mitt lilla träd, skalade, kärnade ur, konserverade klyftor i sockervatten och kokade gelé. När saften har droppat av, blir det mos över och även kvittenmos har jag konserverat. Så matkällaren är full med mos, gelé och klyftor i burk. Dessutom stoppade jag allt eftersom alla kärnhus och skal i frysen (nästan 11 kg rester!). Ett annat år kokade jag nämligen saft på kärnhusen och det gick bra. I år tänkte jag göra vin på resterna, men det var verkligen en annan femma.
Kvittenvin brukar man tydligen oftast göra som äpplevin på pressade råa frukter, så det fanns inte många recept att gå efter. Samtidigt ska kvittenvin på pressade frukter ha en konstig smak, så vad är vitsen liksom? Men det absolut lurigaste med att göra vin på kvitten är att de är så pektinhaltiga. Man måste tillsätta ett enzym som gör saften riktigt flytande igen. Jag hade dessutom kokat saften så länge att den blev rosa, men det utlöser extra mycket pektin. Dock fungerade det finfint med enzymet. Kvittenvin skummar också väldigt mycket. I början bildades också klumpar (pektin?), så jag har silat vinet fram och tillbaka nu i början. Dock verkar det gå bra nu. Det bubblar mysigt i köket och jäsningen är i full gång. Vi får väl se sen hur resultatet blir. Att få kvittenvin klart ska också vara rätt svårt. I alla fall är det kul att hålla på att brygga vin!
