Det gamla smörgåsbordet, brännvinsbordet, serverades förr traditionellt före middagen. Bönder som kört långa vägar med häst och vagn fick sin första sup med tilltugg medan de väntade på de andra gästerna. Den här sedvänjan spred sig även upp i borgerskapet, men på nittonhundratalet började det bli litet betungande för husmödrarna i bästa fall hade ett hembiträde - ensamjungfru - till hjälp (numera behövs ju en hel cateringorganisation eller knytkalas för att få ihop till smörgåsbord). Så man började med tre sorters smörgåsar för att inte ta ifrån gästerna deras aperitif-snaps.
De tre smörgåsarna kan vara lyxiga, men lika gärna enkla, beroende på tillställningen. Huvudsaken är att det är tre olika, någorlunda nybredda och att de är små. En ska dessutom ha något med fisk att göra, för att ge alibi till snapsen. Här har vi:
- knäckebröd, bredd med tubkaviar utrörd med grädde och dekorerad med gurka
- stekt vitt bröd med rädisor
- rågbröd med skinka och en ananaskub
Och Herrgårdsakvavit, köpt på färjan förra året och dittills bortglömd i källaren.
Den här förrätten passar perfekt till en gammaldags svensk midsommarmeny, där huvudrätten är stekt kyckling enligt alla gamla källor. Sen när den tråkiga broilern kom och konkurrerade ut kycklingen dög den maträtten inte längre som festrätt. Numera finns det fina kycklingar, men sedvänjan är försvunnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar