Den första lätta frosten kom. Visserligen såg tomaterna inte angripna ut, för de stod kanske skyddat, men ögonblicket kom, när det var dags att bestämma sig för om de skulle få komma in eller dumpas. Jag har ju inte varit helt nöjd med de här plantorna, så jag bestämde mig för att plocka av de gröna tomaterna och testa ett recept jag hade sett på Besöksliv. Sen åkte tomatbuskarna i komposten.
Stefan Ekengren lägger ibland ut väldigt trevliga recept, även om de inte är 100% fullständiga. Men jag tror att han menar så här när det gäller gazpachon. Ingredienserna är dock detaljerade, så det var inget problem.
24 st gröna tomater, grovt nedskurna, vilket enligt mina beräkningar motsvarar knappt 2 kg
1 schalottenlök, skalad och grovt hackad (hade bara vanlig gul lök)
1 vitlöksklyfta, grovt hackad
3 citroner, rivet skal och saft (det kan nog räcka med 2 egentligen)
2 dl olivolja
1 finhackad chili (tog en torkad från en tidigare skörd)
Han har även i spenat för färg och konsistens, men det hade jag inte hemma. Jag funderade på att ta litet ängssyra, som ju på sätt och vis liknar spenat (oxalsyra och färg), men sen tog jag bara en överbliven kruka persilja, som annars säkert bara skulle vissna. All persilja vissnar för mig...
Även gräslök, timjan, salt och socker behövs. Här började jag med 1 tsk salt och 1 tsk socker, och sen fick det räcka.
Blanda alltihop (Stefan Ekengren tycker att spenat och gräslök kan komma med senare vid mixningen). Låt detta stå i rumstemperatur minst 1 timme. På ett ställe i blogginlägget skriver han över natt, men då får nog skålen stå i kylskåp, antar jag. Ta ut timjankvistarna (fast det kanske inte spelar någon roll). Mixa alltihop. Sila sen genom duk, för det gurksalladsaktiga vill man nog inte ha. Tror jag. Det blir så här mjölkigt som på bilden, men man måste röra om före servering, annars separeras oljan från det andra. Smaken beror litet på hur stark chilin är. Jag tycker definitivt inte att det behövs mera citron, snarare mindre, och det blev rätt lagom med salt och socker. Mängden blev 1,4 l. Eftersom soppan inte reds är den rätt tunn, även om den ändå ger ett fylligt intryck, så jag hällde upp den i vinglas. Serveras väl kyld. Ett bra sätt att göra avsluta tomatsäsongen med. Fast mästerkocken himself gjorde detta som sommarrecept, och det stämmer ju att en kall soppa bäst passar när det är varmt. Men jag skulle aldrig offra mina blivande röda tomater i ett sådant tidigt stadium, eftersom det är de solmogna jag är ute efter. Så här på höstkanten är det dock okej att göra grön tomatsoppa av dem, tycker jag.
F ö gillar jag Stefan Ekengrens blogg skarpt. Det senaste inlägget handlar om Romtopf. Jag har i o f s slutat att göra Romtopf, för den går aldrig åt. Det skulle i så fall vara om jag planerade innehållet mera efter smak än efter trädgårdstillgång. Jag är inte särskilt förtjust i vinbär i rom t ex. Hur som helst blir det alltid en massa romtopf-likör över också, som visserligen är god, men som inte heller går åt. Finns en liten flaska romtompf-spad från en tidigare år i källaren, men den håller sig ju. (I Tyskland anses det vara viktigt att använda den 54%-iga bruna rommen och inte den med bara 40% alkohol, eftersom den blir utspädd av sockret.) När jag tänker efter har jag lagt in något liknande, fast med bl a amaretto, nu i somras, eftersom jag trodde att frysen höll på att paja (vilket den inte gjorde). Får försöka servera de bären någon gång, men till helgen är redan maten planerad och det finns också påsar i frysen som ska användas... Vi äter ju bara riktig middag på helgen (om vi är där), samt något fredagsmysaktigt och kanske någon smårätt i veckan. Annars blir det mest sallad och macka. Men när jag tittar på min lista på "mat jag skulle vilja tillaga", så har den blivit jättelång igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar