Den ser lite bränd ut på bilden, men det var den inte. Det behövs kalvschnitzel, som man bankar tunn. Vänd den i mjöl, i uppvispat ägg och i ströbröd och stek den i mycket (!) fett, helst skirat smör på hög värme tills den får färg. Den är så tunn att den snabbt blir genomstekt. Paneringen ska bli blåsig. F ö får man inte panera schnitzel i förväg, utan direkt före stekningen! Servera med citronskiva, sardellring och kapris. Tyvärr upptäckte jag för sent att kaprisen var slut och fick pilla i en bit konserverad paprika i mitten av ringen.
Det lurigaste med schnitzel är att de är så långa och att även min bamsestekpanna är på snäppet för liten. Dessutom skulle det behövas en större platta. En möjlighet skulle i o f s vara att dela schnitzeln på längden och göra minivarianter.
Hit åt vi god blöt, inte alltför kall potatissallad. Det enda fettet i den potatissalladen var lite smör som löken var fräst i. Som kuriosa: I sydvästra Tyskland klickar man potatissallad i tortellinisoppan (Maultaschensuppe). Så direkt iskyld behöver den här sortens magra och goda potatissallad inte vara.
Liten salladsdekoration kan inte skada.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar