Jag köpte en pajform med lös botten och gräddade en quiche i den. Det stod att man skulle smöra metallformen och det gjorde jag, fast det brukar annars inte behövas. Pajdegen fick efter utkavlingen stå kallt i flera timmar i formen. Ändå sjönk den ner något vid gräddningen, vilket enligt min erfarenhet ofta händer när formen är av metall. Jag brukar inte fylla pajskalet med torra ärter utan klämma fast kanten vid formen med aluminiumfolie. I en porslins- eller glasform brukar kanten se riktigt fin ut, om den bara får stå kallt tillräckligt länge före gräddningen. Pajskalet fick rätt så mycket färg och pöste upp en del fast den var naggad, jämfört med annars. Det kan vara bra att ställa formen på bakplåtspapper, för det blir en del kladd. När pajskalet gräddades läckte det ut en del fett. Sedan läckte även äggstanningen ut i ett tunt lager, så det såg ut som en riktigt tunn pannkaka och lade sig under formen. Själva fyllningen tog mera tid på sig än vanligt för att få färg.
För att få ut pajen ställer man den på en burk eller liknande med mindre diameter än bottenplattan och sen faller kanten ner av sig själv. Därefter kan man flytta över den till ett fat.
Egentligen tror jag att den här formen är bäst för pajer som serveras kalla. Fördelen är att man får ut bitarna lättare och man behöver formen enbart för gräddningen och kan alltså använda den igen, ifall man vill baka flera pajer till en fest.
En metallform har fördelen att den inte riskerar att gå sönder under transporten. Jag har tidigare köpt ett par par stycken utan löstagbar kant eller botten; egentligen tror jag att de är tänkta för pizza. Nackdelen med att servera i metallform är att gästerna skär sönder beläggningen när de tar för sig. Att lägga bakplåtspapper i botten är inte heller optimalt för det går sönder och ser geggigt ut.
I alla fall var resultatet helt okej. Ska testa med en kyld efterrättspaj vid tillfälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar