Krustader

Faktiskt i flera års tid har jag gått och suktat efter ett krustadjärn. Sådana var ju oumbärliga förr i tiden när man skulle ha fint kalas. Fortfarande (eller igen) är tydligen krustader otroligt populära i Sverige, om man får tro bloggarna. De flesta tillgriper dock färdigköpta krustader. Jag har s e t t krustader i en tysk grosshandel, men det är verkligen ingen produkt man hittar varje dag. Hur som helst, jag gillar nördiga hushållsprylar och dit hör väl krustadjärn. Så efter att ha kollat på Götenes Second Hand flera gånger varje sommar önskade jag mig helt enkelt ett krustadjärn i julklapp när det var dags att beställa diverse prylar till sonen. På Amazon finns de under den tyska beteckningen "Pasteteneisen" för runt 25€. Det kom alltså ett jättestort paket, som vi inte kunde gissa vad det var i, och det var krustadjärnet. Gubben min vägrade att packa in den långa prylen till julklapp, så jag fick den i förskott och satte genast igång med krustaderna.

Bl a Prinsessornas kokbok har recept.

Blanda 1, 5 dl siktat mjöl och en knivsudd salt. Vispa 2 dl vatten och 1 ägg och rör sedan ner detta i mjölet litet i sänder med en träsked. Om man vispar kan smeten bli blåsig. Alla klimpar ska röras bort. För säkerhets skull kan man ju sila smeten. Tillsätt 1 msk skirat, avsvalnat smör. För friteringen behövs en någorlunda hög och smal kastrull. Lägg i krustadjärnet medan oljan värms upp i kastrullen, så temperaturen är samma. Det ska vara så varmt att oljan nästan ryker, inte varmare och inte så kallt att smeten trillar av järnet. Det är inte så komplicerat som det låter. Man häller smeten i en kaffekopp, doppar krustadjärnet upp till 3/4 och doppar det sedan i oljan. När färgen verkar bra pillar man av krustaderna med en gaffel och låter dem svalna upp och ner på hushållspapper eller en redan obotligt fläckig handduk.

Krustadjärnet i egen hög person. Det långa skaftet fick inte plats på bilden.

Numera verkar de svenska krustadnördarna helst servera kalla krustader. Här blandade jag ihop hackade räkor, majonnäs, mango chutney och vitlök till en kall röra. Ett tips på internet för att slippa geggiga krustader var att smälta smör, pensla botten och låta krustaderna stå i kylskåp innan de fylls. 

Det fungerar nog. Fast så lång tid stod de inte och väntade på att bli serverade.

Sedan testade jag en annan modern variant, nämligen med västerbottenfyllning à la Matstugan. Nu tycker jag inte att det fungerade så otroligt bra med de hemmagjorda krustaderna, men om man rör ihop ingredienserna över värme (som t ex ostfondue) tror jag nog att det kan bli bra.

Det här är då det som de gamla koksboksförfattarna hade i åtanke med sina krustadrecept, nämligen varm stuvning som man försiktigt fyller de upp-och-ner uppvärmda krustaderna med. Efter att de blivit rättvända igen förstås. Här har vi en stuvning på lök, burksvamp (jo, det var helt okej), mjöl, pärlhönsrester med tillhörande fett, stelnad buljong och en slatt vitt vin som fick koka in. För hemmagjorda krustader fungerar stuvning väldigt bra. Nästa projekt blir väl kalvbrässkrustader...