Återigen maträtter som står som obligatoriska för en kock. Fingernudlarna har väldigt många namn, t ex pojksn-ppar, vilket dock aldrig står på några menyer. Det finns också en väldig massa (motsägelsefulla) recept. Så här fungerar det i alla fall: Koka potatis, mosa den och blanda i t ex en äggula på 400 g potatis (om det ska vara ägg eller äggulor eller utan finns det olika bud på), salta och krydda med muskot. Rör ner tillräckligt mycket mjöl eller stärkelse för att det ska bli en fast deg. Här hade vi 33 g maizena. Degen ska arbetas ganska snabbt. Under tiden kokar man upp salt vatten. Forma nudlarna som vaniljhorn ungefär, men böj dem inte. Det går också att göra gnoccis av degen. Lägg nudlarna i kokande saltat vatten. Det är viktigt att vattnet kokar, men inte för vilt. Om det inte kokar löser nudlarna upp sig. När de flyter upp är de klara. Man kan i o f s hoppa över kokningen och steka upp dem direkt, men då ska de helst vara något smalare.
Gulaschen var tyvärr rätt så mesig, men det är möjligt att tillvägagångssättet är det riktiga. Ska kolla upp det vid tillfälle. Här fräste kocklärlingen lökringar, tillsatte lika viktdelar saltade och pepprade gulaschtärningar av nöt, rörde om och lät köttet dra vätska under lock (obs! ingen bryning här inte), tog av locket och lät vätskan koka in, strödde paprika över, rörde om, hällde vatten över och lät gulaschen sedan koka en timme. Mot slutet kryddades med rivet citronskal, kummin och mejram.
Sen kom i o f sig kocklärlingens fader och kryddade på, hällde i rödvin och redde dessutom såsen, så gulaschen skulle vara mindre mesig än i originalreceptet. Men i slutändan smakade den ändå ungefär som kalops. Inget att bjuda kräsna restauranggäster på, tycker jag. Det måste ju finnas häftigare recept.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar