Idén med Janssons frestelse i miniportioner tyckte jag verkade fantastisk (t ex för en mottagning). Först hittade jag tipset att servera den i ansjovisburkar, så jag började samla, efter att redan ha slängt bort en omgång, då jag blivit besviken på ett försök med brödbak (också ett bloggtips) i burk. Men det fanns inget recept med där, så vitt jag minns, så jag sköt på det. Sedan hittade jag tipset att använda muffinsformar av aluminium på Matarkivet nu i januari (med länk till receptet här). Snabbt insåg jag dock att Tyskland är ett av de få länder i Europa, där det inte går att få tag på sådana formar. På ett matforum tipsade någon om hur man gör aluminiumformar själv. Jag pysslade alltså ihop några stycken med fyra lager aluminiumfolie. Såg väl så där ut.
Utvärdering:
Det skulle bli ca 15 st och jag fick plats med 14 formar av olika modell på plåten. Så då fick det bli så. I efterskott skulle jag vilja påstå att portionerna var för små även för en mottagning, men det går ju att ändra på. Även att ansjovismängden enligt testpersonernas åsikt borde fördubblas är något man kan förbättra. Dock fick vi intrycket av att den ljuvliga Janssonaromen inte utvecklades på rätt sätt i små portioner och hälften av testpersonerna (1 st) ansåg att det var förkastligt med riven potatis och ansåg att tillagningen inte kunde ha gått till på rätt sätt - och då visste han inte ens att tillagningen var förändrad så till vida att all grädden var ihälld från början istället för att hälften tillsattes efter halva tiden som i vanliga recept. Den andra hälften av testpersonerna kände en viss metallsmak, särskilt ur ansjovisburksportionerna, men även ur aluminiumformarna. Så tyvärr. Bra idé, men ingenting som föll oss på läppen. Däremot skulle man ju kanske kunna sleva upp Jansson i små skålar vid serveringen ifall man har problem med geggiga tallrikar, vilket möjligtvis var fallet vid julfesten, när kocken egenmäktigt uppfann ett nytt recept, som helst inte ska nämnas i Janssonsammanhang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar