Jag var ute efter ett recept på kärnmjölkslimpa och trodde att jag hade hittat det i en gammal skolkokbok. Resultatet var visserligen okej, men inte tack vare receptet, som inte hade vettiga proportioner mellan degvätska och mjöl.
Nu ska jag istället ta upp temat pomeranser. I kokboken stod det att man skulle koka två pomeransskal och finhacka det. Jag har i alla år använt mig av malet pomeransskal, men nu finns det tydligen inte att tillgå i Sverige längre. I Tyskland finns det varken helt eller malet, så det är en produkt som jag brukar köpa på semestern. Det finns två möjligheter till varför det inte finns någon efterfrågan på malet pomeransskal (vilket Ica-handlaren påstod var orsaken till att det inte finns mera).
1. Sveriges husmödrar har alla gått tillbaka till rötterna och tycker att det behövs ytterligare ett moment när de bakar pomeranslimpor.
2. Det finns inga husmödrar som bakar pomeranslimpor. Pomeransskal behövs bara till glögg och inläggningar.
Jag röstar på 2.
Hur som helst. Nu har jag informerat mig på sidan 7 i skolkokboken från 50-talet och där står det att man först kokar skalen mjuka och sedan tar bort det vita. I o f sig är det vita inte direkt vitt efter kokningen, men det får man väl tänka sig. Det är det mjuka på undersidan som lätt skrapas bort med en sked. Sedan finhackar man skalen och fortsätter med degsättningen.
Suddig bild, men helt ätbart bröd, fast inte sånt jag hade tänkt mig, och det gick bara i drygt hälften av angiven mjölmängd. Sen tog det förstås en evig tid innan det kompakta brödet jäste upp. Jag stoppade in det på jäsning i ugnen på absolut lägsta temperatur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar